tisdag 19 juli 2016

Så mörkt så mörkt

Så mörkt hade jag väl inte tänkt att det skulle bli. Men tja, man ska väl liksom ner innan man kan kravla sig upp. Talar liksom om det jag skrivit idag. Jag har skrivit om att vara rädd.

Den sortens rädsla som kryper över skinnet. För att man vet vad som väntar, eller snarast, man vet inte, man vet bara att. Rädslan finns i luften, under naglarna, i håret och det farliga har nu fått ett ansikte. Eller egentligen ett av sina ansikten.

Jag har funderat på hur mycket man behöver ha investerat i personen innan den här rädslan ska bli påtaglig. Det jag inte gjort så mycket med är själva handlingen eller platsen än, men det blir i nästa omgång. Överväger om det råkar vara åska i luften. Lite laddat så där.

Att sånt en solig dag. Blandat med lite böner om att räddas.

Inga kommentarer: