onsdag 31 augusti 2016

Varligt med det som är farligt

Dagens råd: Var försiktig med farligheterna. *varnande finger höjt* *pannveck bekymrade*

Vad menar jag med det då? Har jag liksom gått ut och berättat att jag är himla skrockfull, spottar över axlar och strör salt och gör kors här och där?

Kanske det. Kanske inte.

Mest är det väl att vissa saker man är inne och krafsar omkring i när man skriver känns himla ömtåliga, sköra och ibland rent av farliga. Så när jag sitter och redigerar vill jag inte ta bort just det, inte stryka över eller framhäva fel sånt som man ändå kanske mer ska känna än förstå.

Dessutom tror jag överlag att det kan vara bra att gå varsamt fram med sånt som bultar och bränner i en, för ibland fattar man inte riktigt vad det är och hur det är. Därför, peta med mjuka fingrar omkring i (text)världens ömma knölar. Gröna fingrar helst för att det ska växa, använd inte växtgift.

Har jag varit tillräckligt bildligt knoppisk idag? Tror det. Nu ska jag krafsa vidare med fingrarna, de gröna gröna.

tisdag 30 augusti 2016

En pappershög för värld eller kråkor?


Printat. Ska läsa. Kombinationen skräck och iver.
För tänk om det inte finns där, det där som jag inbillat mig? Om det försvann vid printandet. 

Min värsta fas i srivandet är just det här. Att undra över vad jag liksom klämt ihop. Om det går att fixa eller egentligen är kråkmat. 

Så *kavlar upp* ärmar *rättar* till kragen och *sväljer* ljudligt. 

måndag 29 augusti 2016

O ljuva vecka!

Oj oj oj. Kolla kalendern ju! Här, denna vecka, o ljuva vecka. Skrivtid finns! Så nu ska jag in i projektet igen. Visserligen paus hela nästa vecka för då finns ingen skrivtid alls - men man tager vad man haver. Så imorrn kör vi. Redigering folks! Det är dags. Det har vilat. Det ska läsas och gås igenom. Och när det är gjort! När det är Gjort - då ska det vidare till någon annan.

Tänk så uppåt man kan bli av skrivtid.

fredag 26 augusti 2016

Pjäs och plats


Besökte Lappvikens sjukhus igår. För att man kunde gå omkring och lyssna på Radioteaterns pjäser som utgår från autentiska sjukberättelser. Mentalsjukhus alltså, det är nåt speciellt i de väggarna. 



Och ja. Naturligtvis var jag där för att göra research för Projekt KB. Naturligtvis. Men å så trevligt det kändes att jobba när korridorer och trappor stämde med vad jag föreställt mig. Nu fick jag också känslan för platsen. 

Att glad fredag hörni. 

torsdag 25 augusti 2016

Röster och kommande tisdagar

Jag är på väg till Helsingfors och konstens natt. För att bland annat besöka Lappvikens sjukhus och lyssna på det förflutnas röster i korridorerna.

Under tiden, om du bor i Åbo eller närheten och känner att tisdagar borde vikas åt skrivande, då ska du anmäla dig denna torsdag klockan 19. Här ska du anmäla dig. Och det brukar vara bra att vara snabb med anmälningen. Jo, och Arbis-tisdagar är något av min favoritveckodag för just den där kursen ju.

Annars så ser jag väldigt mycket fram emot att få gå i de där sjukhuskorridorerna och lyssna på röster. (Även om det låter lite konstigt när man skriver det, att lyssna på röster i sjukhuskorridoren...)

onsdag 24 augusti 2016

Skriv först

Precis när jag tänkt (ungefär 15 gånger minst) att nä, jag får inte till den här texten om tid och ålder och sånt - då skriver jag den ändå.

Jag vet inte om jag fått till den än. Men jag har en text i alla fall. Något att utgå ifrån. Och det är ju alltid det. Exakt och precis just det. Orsaken till att jag säger åt skrivkursdeltagare (och andra som tvingas höra mig säga det, som bloggläsare) att det är ingen idé att fundera på hur man bäst får fram det ena fina och finurliga i texten förrän man har - text.

Och just nu, när jag äntligen har texten, vågar jag påminna mig själv om det också. Att skriv först. Så får vi se vad där finns sen. Det kan ju ibland hända att man skriver fel och får kasta skiten. Det kan också hända att det blev rätt. Men det först när det är gjort som man kan avgöra det. Så skriv först.

tisdag 23 augusti 2016

Nöter golv och ord

Om någon kollat in här idag hade den sett mig försöka slita ner parketten genom att gå av och an. Dessutom hade den hört mig prata för mig själv. Tänk så kul någon kunde ha haft av att iaktta det. Nu är det bara katterna som tittar frågade på mig.

Jag har alltså trampat omkring rabblandes, i korthet, vad Projekt KB handlar om. Typ pitch av texten.

Jag vet vad det handlar om. Manuset. Men att säga det kort och kraftigt kräver övning (och vandring över golv). Ännu sitter det inte. Det var lättare innan jag hade ett manus. Alltså lättare att påstå vad det handlar om. Nu vet jag mer och då börjar hjärnan hoppa omkring, fundera på om jag borde säga det eller det och hur det och det ska sägas i en pitch.

Två pitchar alltså. Ena säger som det är. Andra har mer selektivt minne. För att huvudpersonen påverkar det andra sättet. Och det där ska jag få till en, tror jag. Kanske.

Att nöter golven och orden. I korthet. Det är ju inte så långa golvsträckor heller.

måndag 22 augusti 2016

Latsidan förtvinar

Måndag och jag är så där matt i kroppen som man blir av att ha varit skärpt och adrenalinstinn hela helgen. I alla fall, det var alldeles otroligt häftigt med skrivkursen och tusan så folk skriver. DET gör mig glad. Jag säger bara, nyfikenhet är en dygd.

Men nu är det ju alltså måndag och nya ryck mot andra höjder. Som att nu ska jag strax rusa iväg och träffa adept och tala text. Glatt ska det vara det också.

Sen ska jag via biblioteket och låna lite Solveig von Schoultz-diktsamlingar för talet som ska skrivas för prisutdelningen som ska gå av stapeln i september.

Jorå, hösten kommer att gå fort på det här viset. Latsidan kommer att förtvina av allt oliggande.

fredag 19 augusti 2016

Höstens första det ena och det andra

Well. Det blir jobb hela helgen. Skrivkurs. Så att.

Ska plocka ihop mina papper och pinnaler. Samt ta det lugnt, för ja alltså, jobb hela helgen. Höstens första skrivkurs är det. Just nu är allt lite höstens första det ena och det andra. Det här med att landa i jobb igen efter sommar är, ja, det är. Jag vet inte riktigt vad det är, bara att det pågår.

Dessutom tror jag att jag bestämde mig igår. Jag ska göra en liten resa. Inte så värst lång, till Sverige bara. För att besök en ort jag använder Projekt KB. Mest för att jag vill, hur ska jag uttrycka det, känna hur det luktar och låter. Nu gäller det att hitta de där dagarna i kalendern som jag kan trycka in en sån resa på. För att jag vill! Återkommer till det när jag vet mer.

torsdag 18 augusti 2016

Höstens första möte

Då har vi bestämt pristagare i Solveig von Schoultz-tävlingen. Och nu är jag ganska trött. Det var alltså dikter det gällde den här omgången. Nu ska jag ännu knåpa ihop talet vid prisutdelningen, fast tror att det gnuggat runt i skallen ett tag ren så behöver bara skriva ner det nästa vecka.

I alla fall, höstens första möte. Ett kul möte.

onsdag 17 augusti 2016

Andras texter

Att läsa nån annans text när man vill skriva på sin egen. Ja, det har sina sidor. Jag vill läsa andras texter, jag behöver få föra den sortens samtal med någon annan.

Och just nu, dessutom då, så himla glad - mitt i regnet och annat som jag funderar på (asylpolitik till exempel och vad läkaren har för telefonnummer) mitt i allt det då - jag läser och blir bara så glad för oj oj oj vad det hänt grejer i texten. Sjumilastövlar har det hänt.

Så det har sina sidor att läsa folks texter, att på nåt vis försöka föra den där diskussionen om hur saker verkar för mig, vad jag tycker att fungerar, hur jag känner inför något, vad jag undrar över och ibland inte riktigt ser ordentligt - och så få läsa på nytt, det omformulerade, när jag ser att karaktären fått, just det, karaktär och jag kan känna hur klibbigt något är. Att ja, det är riktigt okej att vänta med min egen text ett tag, när jag får läsa någon annans och det börjar dunka i mig för att så bra!

tisdag 16 augusti 2016

Det mest rutinaktiga

Rena rutinen här bara. Bokar biljetter till tåg. Förbereder skrivkurs. Och ska ta itu med läsningen av andras texter.

Och det mest rutinaktiga av allt: Vad har jag glömt att göra?

Varför får jag alltid en känsla av att jag glömt något när jag är mitt uppe i hektiska arbetspass? Alltid. Utan undantag.


måndag 15 augusti 2016

En sak i taget

En sak i taget tänker jag. Och det är väl lite så jag funkar när det liksom hopar sig. Ringt ett samtal. Kryssa av på listan. Så till nästa punkt. Kryssa av.

Jag är tämligen systematisk. Och disciplinerad när det gäller att få saker att löpa. Kanske är det därför jag gärna skriver från kaos. Eftersom allt annat är kryssa av på listan så blir skrivandet något annat. Där släpper jag liksom lös och hoppas på att jag kan flyga.

Men just nu ska här stås med fötterna på jorden, eller snarast ligga ner i sängen och läsa texter för det ena och det andra. Andras texter alltså. Hoppla. Lika bra att sätta igång. Många dikter, noveller och romanutkast att ta sig igenom.


fredag 12 augusti 2016

Kunde ju men kan inte

Nåjo. Klart som fasen att det är lite irriterande att jag inte genast kastat mig över redigeringen.

Men först några större administrationsrapporter. Innan de är fixade är det svett, blod och tårar.

Jag kunde förstås ge manuset några minuter, en kvart eller så. Det kunde jag. Jag vill bara bli av med rapporteringsillamåendet först. Allt annat kommer att gå så mycket lättare sen. För att redigera och vara störd på ogjord rapport är inte liksom bästa sinnesstämningen.

Jag har i alla fall gjort en lista över allt jag ska hinna med de kommande veckorna. Bara rapporterna är fixade så blir det roligare att vara jag.

torsdag 11 augusti 2016

Tillbaka vid skrivbordet

Hemma från 10 dagars semester i Spanien.
Trött.
Men lycklig.

Bästa med resan var besöket i droppstensgrottorna i Nerja. Det var som att vandra in i en roman. Eller en romanidé jag kände att väcktes medan jag gick omkring och tittade på formationerna. Som om det fastnat ett och annat där inne, som kan börja leva igen. Jag vet inte alls hur den där romanen ska bli, kände bara att det liksom ramlade över mig, svepte in mig och har legat och pyrt och kommer att fortsätta gro tills jag förstår vad det var jag egentligen såg.

Men före det ska här köras igång med allt annat. Den här veckan får vara lite plocka i ordning, men nästa ska jag på diktmöte i juryn och skriva tal och förbereda x-antal skrivkurser som kör igång, plus handledningssamtal.

Det jag just nu ser mest fram emot är Konstens natt i Helsingfors som jag beslutat mig för att åka till. För att tja, vissa undersökningar behöver göras just då. För projekt KB som jag nu ska börjar jobba om.

Som vanligt blir hösten hektisk med skolbesök och kurser och jury-jobb. Att jo, nu börjar jag blogga igen efter sommarpausen.