tisdag 23 augusti 2016

Nöter golv och ord

Om någon kollat in här idag hade den sett mig försöka slita ner parketten genom att gå av och an. Dessutom hade den hört mig prata för mig själv. Tänk så kul någon kunde ha haft av att iaktta det. Nu är det bara katterna som tittar frågade på mig.

Jag har alltså trampat omkring rabblandes, i korthet, vad Projekt KB handlar om. Typ pitch av texten.

Jag vet vad det handlar om. Manuset. Men att säga det kort och kraftigt kräver övning (och vandring över golv). Ännu sitter det inte. Det var lättare innan jag hade ett manus. Alltså lättare att påstå vad det handlar om. Nu vet jag mer och då börjar hjärnan hoppa omkring, fundera på om jag borde säga det eller det och hur det och det ska sägas i en pitch.

Två pitchar alltså. Ena säger som det är. Andra har mer selektivt minne. För att huvudpersonen påverkar det andra sättet. Och det där ska jag få till en, tror jag. Kanske.

Att nöter golven och orden. I korthet. Det är ju inte så långa golvsträckor heller.

2 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Visst är det så. Ibland kan man nöta golv och fundera och fundera, men förhoppningsvis leder det fram till något bra!

Mia Skrifver sa...

Antingen det eller så blir det fotspår i parketten...