fredag 30 september 2016

Medan jag hinkar i mig kaffe

Det här blir skrivhelg med femton personer. Utöver det blir det också himla mycket kaffe. Det är åtminstone min erfarenhet, att det brukar bli en hel del kaffe när adrenalinet ska flöda och ledaren ska hållas på topp i flera timmar i sträck.

I övrigt ska jag före det på två möten som handlar om fler skrivhelger. Det är inte så illa det.

Hare gött och mysigt medan jag hinkar i mig kaffe.

onsdag 28 september 2016

Prat och icke prat

Skrivkursen igår. Ah. Ljuvt. Jag kände att jag vaknade till, att jag verkligen verkligen tycker om att göra det där, sätta igång andra att skriva, vrida och vända lite på hur de ska göra det, klämma in nån liten idé om hur det kan göras. För att man behöver ju kunna tekniken lite grann mitt i kaoset.

Igår var det dialog vi talade om. Att dialog kanske är det mest konstruerade i en berättelse. För att man kan liksom inte skriva dialog så som den pratas. I stället skala av och mejsla ut, kort och kraftigt. Och det viktigaste, vad vill du med din dialog?

Sen bland annat den här övningen som jag använt på olika sätt: "Vad sa du?" Poängen är att fundera på reaktionen, hur gör man när man inte hör. Hur agerar, reagerar den som inte hör - vill den höra, vill den inte höra, försöker den fördröja att ge ett svar?

(Och som jag hade en farsa som inte hörde just nåt alls så har jag ganska många varianter på reaktioner, både från honom när han inte hörde och från mig när han inte hörde...)

För dialog är så mycket mer än prat. Allra mest är det icke prat.

tisdag 27 september 2016

Skaka av skallen

Det finns ett ord på finska "mökkihöperö" som är lite som jag känner mig just nu.

På svenska lappsjuka. Men engelskans cabin fever är bättre. Alltså när man vistats på ödslig mark en längre tid och blir liksom ledsen för att brist på sociala kontakter.

Inte för att jag vistats på ödslig mark. Inte för att det varit längre tid heller. Inte för att det är brist på sociala kontakter ens.

Ändå, mökkihöperö, det blir jag då och då av att vara instängd med mig själv mest och vistas antingen i mina egna världar eller läsa andras. Eller de där gångerna som man är på resa och inte riktigt talat med någon och så hittar sig lyckligt babblande i receptionen på ett hotell, i matbutiken eller var fasen som helst för att - kanske - få bekräftelse på att man finns i något sammanhang.

Lyckligtvis är det tisdag och skrivkurs och alltså människor utanför mina väggar. Då brukar det gå om, den här lätt overkliga stämningen. Kanske jag måste gå på en promenad före det också, bara för att skaka av skallen lite grann. Och existera i världen.

måndag 26 september 2016

Mycket stuff och inget fluff

Det är en sådan där vecka igen. Med mycket stuff och inget fluff just alls.

Har därför ägnat dagen åt att förbereda för helgens skrivkurs där 15 personer är anmälda (det blir rätt mäktigt det).

Före helgen är det: vanlig skrivkurs, releasefest för Hannele Mikaela Taivassalos nya bok In transit i Helsingfors, begravning av en f.d. kollega, möte med Monika Fagerholm och möte med rektorn på skolan där jag ska hålla skrivkurs (alltså i Karis).

Så allt. Allt.

Och nånstans ska jag hinna läsa manus också. Men tydligen inte idag. För nu har jag vänt upp och ner på alla skrivövningar och är lite lite trött i skallen.

fredag 23 september 2016

Fredagskänslan lite så där

Fredagskänslan är lite så där. Eller själva fredagskänslan är det väl inte nåt fel på. Det känns att det behövs fredag, otrolig tur att det är det då.

Däremot då, allt det där jag ännu inte riktigt ser, förstår, fått grepp om i manuset. Tynger gör det, som tusan över axlarna vid tanken på allt som saknas.

Ibland undrar jag hur ett manus, brister i det, hur det kan sätta sig så otroligt i kroppen. Att varenda ord och kapitel (ja, kapitel) som saknas blir tomrum i kroppen. Om det gjorde kroppen lättare, men icke, fötterna har närmast fastnat i golvet av allt som tynger över axlarna för att, ja, bara för att det saknas i texten.

Och inget kan lösas med gudar i maskin. Ingen deus ex machina. Suck.

Nä. Jobb. Och jobbigt.

För på nåt vis hoppas jag ändå alltid, att allt ska vara där redan innan jag skrivit det. Dumt så dumt. Och kroppen får dras med eländet.

Ändå. Fredag. Och nästa vecka har det säkert ordnat sig i huvudet på mig bättre än just nu. Fredag alltså. Det tar jag nu.



torsdag 22 september 2016

En titel på fanskapet

Ja ja. Folk åker på bokmässa. Jag låtsas inte om det. Inte alls. Vad är väl en bokmässa när man kan fortsätta läsa klart sitt manus?

Nå. Just nu skulle jag ju faktiskt kunna tänka mig tolv bokmässor på raken bara för att jag läser slutet på det där manuset. Det är inte riktigt så många klappar på axeln medan jag håller på med det. Inte riktigt så tight och mysigt det där slutet. Motorsåg, tänker jag. Eller en slö kniv.

Ändå. Jag plockar varken fram motorsåg eller slö kniv utan låter skräpet hänga kvar. På nåt vis mer rädd för att döda själva grejen just nu, så vågar inte gå fram för hårt utan läser vidare och hoppas på att hitta ett välansat äppelträd med mumsiga kaneläpplen. (Herregud mina jämförelser bådar inte gott, det kommer att bli mos av alltihop - och se, visst slank det med lite äppelpäppel där också, suck.)

Å andra sidan, jag har ju i alla fall en titel. Den är inte det minsta anspråkslös. Tvärtom. Den är ganska pretto. Och kanske ska nån annan i framtiden ta ner mig på jorden, men det är ett senare problem. Jag kör med prettoheten. För herrejöss som det varit fallfrukt kring titelavsaknaden hittills. Men nu. Titel finns. Den består av tre ord, de börjar på följande bokstäver: A F F. Att en titel på fanskapet har jag. (Även om jag inte skriver ut den här än. Fast jag har faktiskt sagt den högt, för blev så glad när den ramlade på plats.)

onsdag 21 september 2016

Händer och tänder i situation

Det var skrivkurs igår. Och deltagarna hade bett mig att tala om: Hur får man något att hända i texten? Alltså den fråga som jag tycker att ställs rätt ofta, hur kommer man förbi transportsträckan, hur hur hur?

Så talade om det. Och det är ju precis vad vi, Finlandsgruppen, talat om i Fantastisk podd också, så där kan man lyssna på det.

Och sen fick de ägna sig åt att skriva om agerande. Alltså att gå in i en situation och hållas där. Mec händer och tänder. Se situationen. Karaktär i situation. Den här karaktären hade hittat en papperslapp med ett ord på som hen visste handlade om hen. Så hur agerar hen då, och än mer hur reagerar hen då?

tisdag 20 september 2016

Stadens vägar


"Stadens vägar Ringlar för den lokalsinnesslöa."

Alltså workshopen igår, med Isol var helt otroligt och skamlöst befriande.

Jag kan inte rita. Och det skulle vi. 

Först ritade vi bokstäver, sen mönster, sen bild och så klippa och förändra mönstret. Efter det fick vi en bokstav för att skriva en text där man använde bokstaven, den behövde inte vara först i meningen utan kunde placeras efter lust. Vilket jag alltså gjorde. Placerade bokstav enligt lust (bokstav R alltså). Och max tre färger fick man använda.

Dessutom sa Isol: tänk inte. Gör bara.

Och det är exakt vad jag brukar säga. För vad det än är som ska dyka upp så kommer det just i den där stunden då man ger blanka tusan i vad resultatet är. Det är inte viktigt. Det viktiga för mig är att något i detta (säger inte vad) handlar om en helt sprillans ny romanidé. Så ny, att jag kan göra usla konstverk med två färger och en bokstav och känna starkt att det händer något!

Alltså värdefullt, och hur häftigt som helst att hänga med kolleger från Fibul, där rätt många verkligen kan rita.

fredag 16 september 2016

Trasig skiva

Jag är en trasig skiva. Oh ja. Det är jag. Säger samma sak åt mig. Troligen åt andra också. Skriver säkert om det här gång på gång.

Men oftast är det för att påminna mig själv. Ibland förstås för att påminna nån annan. Men oftast jag.

Just nu, i redigerandet, högläsandet av manuset, det blir ju helheten jag vill se att funkar och de enskilda scenerna. Alltså att det händer nåt, att det drivs framåt, att sånt.

Samtidigt tänker jag: miljön då! dialog här och här och här. rösten herregud rösten! bikaraktärerna hjälp dem någon. dramaturgi dramaturgi dramaturgi. tiden går eller går den?

Alltså, rätt vad det är blandar jag ihop allting, vill göra allt på en gång, fixa, strama upp och skruva åt tumskruvarna och finlir samtidigt.

Låt mig säga så här, det går inte. Jag kan inte göra alla korrigeringar i en runda då får jag inget grepp om hur det låter och helheten och scenerna. Fast jag vill väldigt gärna befinna mig i finliret, det är väl det som plötsligt får mig att fastna vid en bokstavskombination som jag undrar om jag borde ändra lite former på.

Alltså försöker jag nu igen, igen, igen - påminna mig själv - en omgång i taget. Det försvinner ju inte direkt.

torsdag 15 september 2016

Nyfiken på vad det ska bli

Det slår mig att på måndag ska jag vara i en workshop med Isol. Alltså den argentinska författaren som fick ALMA-priset för några år sedan, närmare bestämt 2013.

Och det här känns ju rätt spännande. Om jag uttrycker det lite försiktigt. Ingen aning om vad det riktigt ska bli, vad som ska hända. Men är nyfiken. Jag får återkomma med rapport.

Om nån annan vill höra henne prata så kan man ta sig till Annegården i Helsingfors 17.9, lördag alltså.

Att nyfiken, ett av svenskans mer spännande ord.

onsdag 14 september 2016

I fotändan ligger katten

När man lägger ifrån sig ett kapitel och tänker, tusan, det där var snyggt. Den känslan. Skulle ha behövt nån i min obefintliga stab komma med champagne precis då.

Men men, jag läste vidare. Och nästa kapitel var inte riktigt lika bra.

Redigeringen går upp och så ner. Som det brukar.

I alla fall, jag är djupt inne i redigerandet och är överhövan rätt så på gott humör över att texten innehåller ungefär vad jag tänkt mig och nån gång lite mer. Jag hade ändå på något vis förväntat mig att det skulle vara betydligt pinsammare, att jag skulle skämmas över alla konstigheter och misstag - det brukar höra till. Men njäe. Ingen särdeles överdriven skam i den här kroppen (och betänk att rätt mycket av det jag skriver om handlar om skam).

Så himla fort går det förstås inte, har läst en tredjedel. Beror på att jag läser rubbet högt. Ligger i min säng och lyssnar på hur det låter, att det liksom flyter och går att läsa. I fotändan ligger katten och lyssnar (inte).

tisdag 13 september 2016

Hösten på riktigt riktigt

Det må vara hur soligt och somrigt som helst, idag börjar hösten liksom på riktigt riktigt. För att min skrivkurs på Arbis kör igång.

Finaste med Arbis skrivkurs är regelbundenheten, att man liksom har hela hösten på sig att experimentera med skrivandet. Och experimentera var ordet. För om något ska provas, något nytt, något infall, då tenderar jag att börja på Arbis med det.

Och allt det här gör att jag som vanligt är så där lite extra ivrig inför att köra igång den här kursen.

Men först ska jag anteckna i manuset, bland annat har jag under natten insett att en bit av det jag läste igår måste få en extra anteckning för det var lite upprepande, lite segt helt enkelt. Och hur kom jag fram till denna anteckningsiver? Jo. Vaknade mitt i natten, tänkte att nej nej, det där måste ju skärpas. Att om jag själv inser (mitt i natten) att jag ju faktiskt hade blivit lite uttråkad, då gäller det att fixa det.

måndag 12 september 2016

Administrativa himlen

Och så är jag tillbaka i redigerandet igen efter allt talande här och där för folk. Så idag får jag hasa omkring i mjukisbrallor och vara just så sunkig som jag känner för. Eller det är ju förstås inte sant, ska på nåt möte. Men en stund får jag låtsas att jag får hasa omkring här och läsa och sånt.

Dessutom måste jag väl först göra mig av med rapporteringen för skolbesöken. Alltid är det nåt på den administrativa himlen.

torsdag 8 september 2016

Fortsätter med ditt och datt

Fortsätter besöka Pargas och fler nior idag.

Igår när jag klev ut ur högstadiet tänkte jag, det var ju ovanligt otungt. En delorsak var ju för att jag liksom inte kollade ordentligt på klockan och så hade tiden gått och ingen sa ens till att hörru, vi har rast. Det tycker jag är lite kul, på nåt konstigt vis. Att ingen stoppar mig.

Nå. Sen kom jag hem. Satte ner mig. Och insåg att jorå, trött.

Medan jag pysslar med det här kan ni då överväga ifall skrivkurs skulle vara nåt. Vid Västra Nylands folkhögskola håller jag igen ett veckoslut 30.9-2.10 och det finns internat att bo på i Karis. Här hittar man mer info. Det var alldeles otroligt kul sist att vara där, och det blir spännande att se vad jag hittar på den här gången, för det vet jag inte ännu. Och jag är rätt nyfiken på det.

onsdag 7 september 2016

Väckarklocksminnet

Nå högstadiet. Idag igen.

På riktigt, om nån sagt hur många gånger jag skulle återvända till högstadiet när jag gick på nian... Jag hade ... inte vet jag vad jag hade gjort, men nåt drastiskt. Nåt överilat. Nåt dramatiskt. Nåt överdrivet.

I alla fall, högstadiet idag och imorgon ska jag prata i.

Och tänkte imorse på hur väckarklockor låter. Alltså att jag plötsligt kunde höra ljudet av väckarklockan när jag skulle till högstadiet (mitt eget). Fast på den tiden klev jag inte alltid upp. Att nån skillnad är det tydligen.

tisdag 6 september 2016

En dag i taget den här veckan

Well folks. En dag i taget den här veckan tror jag blir bäst. Andra veckor kan man ju köra alla dagar på en dag, men den här veckan tänkte jag att nuet kunde vara intressant.

Nuet är att samla ihop stuff för skolbesök från och med imorrn. Alltså det är väl ihopsamlat, men typ så där lägga det i en väska, kolla busstider. Sånt.

Att det är veckans grej, prata för folk, hela tiden. Attans tur att jag tycker att det är kul.

Men att om jag hinner säga så mycket mer den här veckan här, så beror det alltså på att jag pratat mig hes i högstadium och gymnasium.

måndag 5 september 2016

Poetiskt

Till Helsingfors idag. För att dela ut pris i Solveig von Schoultz-tävlingen. Och vill man för övrigt medan man väntar på avslöjandet roa sig på nåt vis, så föreslår jag att man läser lite av von Schoultz poesi. Mycket trevlig upplevelse att göra det.

Nu ska jag kolla att jag tagit med mig texten till talet. 

fredag 2 september 2016

Va står det där?

Och som vanligt har Franck gjort en lista på saker som ska kommas ihåg att göras (märk s-formen här, det ska "göras" som om nån annan än Franck skulle rycka in). Franck gillar ju som bekant listor. Mycket gillar Franck listor. (Och ibland gillar Franck att tala om sig själv som Franck. Det ger en behaglig distans till Franck.)

Men alltså, när Franck antecknar (och nu talar jag om för cirkus två minuter sen): räkn. ordn. Och tittar på listan och undrar, att - va? Va? Jo, då kan man undra om Franck:
a) har problem med minnet
b) inte vill minnas riktigt allt. 
Förhoppningsfullt lutar jag nu åt alternativ b).

För räkn. ordn. betyder att räkningar ska ordnas enligt vad de är och varför de sparats (för skatt mest). Och jag tänker mig att minnesförlusten (den tillfälliga och troligen mycket medvetna) handlar om olust över att ordna räkningar.

Franck känner inte så mycket för siffror.
(Vilket i sig gör mig skräckslagen för nu undrar Franck om Franck borde gå in för att lära sig gilla siffror och skriva om en matematiker eller ekonom i nån kommande roman. Jag ska försöka dämpa Francks infall, kasta till Franck ett ben i form av nån som gillar att räkna till sju men inte längre.)

torsdag 1 september 2016

Det svänger

Jamen det svänger om det. Sa hon när hon läst tjugo nitton sidor. Och passar liksom på att ta ut glädjen i förskott. Gäller att passa på tycker hon. Så länge det svänger.

Jo så att, fort går det ju inte för jag ändrar förstås saker och ting. Tar bort där och lägger till förslag här. Att inte på något vis så att jag känner att det bara skulle vara bokstäver kvar.

Sen också, den stora frågan, kommer nån att förstå? Kommer de att förstå för fort? Gör det något? Och då och då, den lilla lilla frågan, har jag fått med det där jag på något vis undrar över, den där frågan som ställdes då för länge sen, den som är drivkraften även om den inte ska sägas rent ut. Är den med? Och om den är det, hur? Har jag ringat in den med fler frågor? (Troligen.) För det finns så många svar, så många många svar på just den frågan och inget är exakt eller rätt.

Men början är i alla fall där. Det är den. Och svänger om.