fredag 23 september 2016

Fredagskänslan lite så där

Fredagskänslan är lite så där. Eller själva fredagskänslan är det väl inte nåt fel på. Det känns att det behövs fredag, otrolig tur att det är det då.

Däremot då, allt det där jag ännu inte riktigt ser, förstår, fått grepp om i manuset. Tynger gör det, som tusan över axlarna vid tanken på allt som saknas.

Ibland undrar jag hur ett manus, brister i det, hur det kan sätta sig så otroligt i kroppen. Att varenda ord och kapitel (ja, kapitel) som saknas blir tomrum i kroppen. Om det gjorde kroppen lättare, men icke, fötterna har närmast fastnat i golvet av allt som tynger över axlarna för att, ja, bara för att det saknas i texten.

Och inget kan lösas med gudar i maskin. Ingen deus ex machina. Suck.

Nä. Jobb. Och jobbigt.

För på nåt vis hoppas jag ändå alltid, att allt ska vara där redan innan jag skrivit det. Dumt så dumt. Och kroppen får dras med eländet.

Ändå. Fredag. Och nästa vecka har det säkert ordnat sig i huvudet på mig bättre än just nu. Fredag alltså. Det tar jag nu.



4 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Det gör du rätt i!
Fredagar är en förlåtande dag, där det är helt okej att strunta i jobbiga saker ;)

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Jag förstår precis hur du menar. Och idag var en sådan dag när jag känner likadant (med min avhandling). Men nu helg. Hoppas du får en skön helg och att saker i ditt manus faller på plats allteftersom!

/Liv

Kati sa...

Åh känner precis igen mig i den där känslan, precis som du skrev hos mig verkar vi vara lite på samma ställe i manusarbetet. Ibland blir jag nästan handlingsförlamad när jag ser alla brister, tänker det där kommer aldrig gå, jag kommer att redigera sönder skiten, men sedan inser jag att det enda är att ta det steg för steg. Make a list and go on, liksom. :)

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Det var det, en förlåtande dag.

Liv: Vet inte om det fallit på plats alls, men kanske något föll eftersom jag skrev en liten rad för att påminna mig om hur jag kan göra för att lägga till det jag saknar. Så kanske kanske...

Kati: Precis! Handlingsförlamad! Bara för att man liksom tar in alla brister på en gång och det blir oöverkomligt och man blir så trött så trött. Men jo, make a list...