onsdag 14 september 2016

I fotändan ligger katten

När man lägger ifrån sig ett kapitel och tänker, tusan, det där var snyggt. Den känslan. Skulle ha behövt nån i min obefintliga stab komma med champagne precis då.

Men men, jag läste vidare. Och nästa kapitel var inte riktigt lika bra.

Redigeringen går upp och så ner. Som det brukar.

I alla fall, jag är djupt inne i redigerandet och är överhövan rätt så på gott humör över att texten innehåller ungefär vad jag tänkt mig och nån gång lite mer. Jag hade ändå på något vis förväntat mig att det skulle vara betydligt pinsammare, att jag skulle skämmas över alla konstigheter och misstag - det brukar höra till. Men njäe. Ingen särdeles överdriven skam i den här kroppen (och betänk att rätt mycket av det jag skriver om handlar om skam).

Så himla fort går det förstås inte, har läst en tredjedel. Beror på att jag läser rubbet högt. Ligger i min säng och lyssnar på hur det låter, att det liksom flyter och går att läsa. I fotändan ligger katten och lyssnar (inte).

Inga kommentarer: