fredag 16 september 2016

Trasig skiva

Jag är en trasig skiva. Oh ja. Det är jag. Säger samma sak åt mig. Troligen åt andra också. Skriver säkert om det här gång på gång.

Men oftast är det för att påminna mig själv. Ibland förstås för att påminna nån annan. Men oftast jag.

Just nu, i redigerandet, högläsandet av manuset, det blir ju helheten jag vill se att funkar och de enskilda scenerna. Alltså att det händer nåt, att det drivs framåt, att sånt.

Samtidigt tänker jag: miljön då! dialog här och här och här. rösten herregud rösten! bikaraktärerna hjälp dem någon. dramaturgi dramaturgi dramaturgi. tiden går eller går den?

Alltså, rätt vad det är blandar jag ihop allting, vill göra allt på en gång, fixa, strama upp och skruva åt tumskruvarna och finlir samtidigt.

Låt mig säga så här, det går inte. Jag kan inte göra alla korrigeringar i en runda då får jag inget grepp om hur det låter och helheten och scenerna. Fast jag vill väldigt gärna befinna mig i finliret, det är väl det som plötsligt får mig att fastna vid en bokstavskombination som jag undrar om jag borde ändra lite former på.

Alltså försöker jag nu igen, igen, igen - påminna mig själv - en omgång i taget. Det försvinner ju inte direkt.

7 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Påminner om min gräsmatta. Jag skulle vilja klippa den en gång för alla, nån gång i början av sommaren, och sen kunna njuta av den resten av säsongen. Men inte då, gång på gång är den för lång och jag måste ta ett varv med klipparen. Fast då får jag å andra sidan njuta många gånger av förbättringen. Och eftersom växtligheten runt, häckar och rabatter och sånt, förändras hela tiden så blir helheten som ny för varje klippning. Och så en vacker dag kommer snön. Det är då boken är klar :-D

Mia Skrifver sa...

Åh! Det har du så rätt i. Från gräsmatta till snö. Eller, eftersom jag bor lite söderut så blir det typ slask och halt och så, men gräsmattan behöver inte klippas och boken är klar. Det bestämmer vi. Nu blev det ungefär så att du gav mig lite deadline...

Kugge sa...

Sista meningen här, sista meningen! Tack Mia, behövde också få den här påminnelsen!

Mia Skrifver sa...

De nada. Så lite så. Borde ändå broderas in... Om jag broderade alltså.

Pia Widlund sa...

Visst får man upprepa saker ibland och ända finns det gånger då det inte fastnar!

Skriviver sa...

Haha, jag förstår precis vad du menar. Jag antar att det till stora delar är exakt det där som gör att jag aldrig blir klar, för jag håller på och gör all redigering i en omgång, men då kommer jag aldrig till slutet innan jag börjar om igen. Jag FÖRSTÅR att det är idiotiskt, det är bara så sjukt svårt att låta bli. Hoppas det går bättre för dig än för mig :)

Mia Skrifver sa...

Pia: Lika bra att fortsätta med det då.

Skriviver: Nå, jag vill ju igenom, så har inte släppt greppet och börjat om. Dessutom tvingade jag mig att göra en pappersversion + läser den högt för mig själv så jag kan liksom inte lägga av mitt i, men ändå, jo, jag vill lite tillbaks och peta omkring i det jag inte kan göra den här vändan...