onsdag 26 oktober 2016

Borde alltså skicka iväg...

Alltså jisses vad det tydligen är svårt att släppa taget om det här! Jag borde ju skicka iväg det åt nån att läsa. Men gör jag det? Har jag tryckt på send?

Det är ju det där att just i det här läget inser jag att det faktiskt är på riktigt, att det handlar om en bok. Att fasen, det var det jag pysslade med när jag satt här och hamrade - skrev nåt ju bara, som tydligen, ja alltså bok. Fast det är ju frågan. Blir det bok? Håller det? Klarade jag det? Kan jag?

Och naturligtvis, när jag kommer in på såna frågor så känns nekningsorden så himla nära. Inom mig viskar det att allt blev bara skit.

Borde antagligen lyssna på mig själv när jag påpekar att Om något känns som om det blev skit då är det antagligen där det verkligt intressanta finns, för skit blir det när du har en bra grej på gång och behöver vaska fram guldet. Det finns där, fel formulerat bara.

Men nej, jag lyssnar sällan på mig själv.

4 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Ja, tvivlen lämnar oss nog aldrig. Tur att det finns testläsare som peppar :)

Mia Skrifver sa...

Fast skräcken! Om de inte peppar...

Bara hittepå sa...

Men du, då lyssnar jag på dig istället. :) Jag tror nämligen att du har helt rätt i att det viktiga gömmer sig i det knepiga och att det bara är att gneta på. Just det behövde jag höra idag. Tack! Och grattis till det slutliga ivägskickandet!

Mia Skrifver sa...

Ja vad bra. Att nån av oss lyssnar. Och så hoppas jag på att du hittar rätt där i det knepiga och lyckas mejsla ut vad det än är och om inte genast, så att det liksom småningom börjar synas där som nåt som glimtar till.