tisdag 18 oktober 2016

En vildsint en

När man kommer fram till ett extra knepigt kapitel reser man sig upp från sin stol och sliter sitt hår. Helst skulle man skrika lite också, men då skulle kanske andra med höstlov i hushållet undra vad som står på och det låter så konstigt när man säger att en viss magister är jobbig att ha att göra med för den vissa magistern är som att umgås med en mina, när som helst har man trampat på fel tråd och magistern blir vansinnig och tar ut det över alla i närheten, inklusive författaren.

Det är vad jag gör idag. Försöker göra vänliga lovar runt magistern. Inte för att det hjälper. Han kommer att rasa över sidorna. Och jag som bara vill ha lite lugn och ro och plocka in lite bokstäver ska plötsligt hålla tungan rätt i käften för annars tar fanskapet över alltihop. Och så kan vi inte ha det.

Nåja. Så farligt är det förstås inte. Bara ett lite knepigare kapitel att skriva igenom alltså.

4 kommentarer:

Susanne Olars sa...

HAHAHAHA, tack för ett gott förmiddagsskratt!
Hälsningar en som inte har en galen magister på halsen och därför kan klampa på hur som helst här hemma.

Mia Skrifver sa...

De nada. Jag har nu låtit magistereländet fara vildsint fram. Han är inte särdeles snäll.

skrivalasaleva sa...

Usch ja det där känner jag igen när de inte beter sig som de ska. Tror det är därför jag ägnar tid åt bloggande. Undviker det där jobbiga som jag borde ta mig an. ;)

Mia Skrifver sa...

Nå, jag råkade läsa en uppmaning (som jag själv skrivit) att man inte får ägna tid åt annat utan att man måste ta itu med det man bestämt sig för dagen innan, så jag blev tvungen bara att ta itu. För att jag hade ju sagt det själv (i någon svag och idiotisk stund).