måndag 10 oktober 2016

Sånt jag inte vill titta på

Man kan förstås fråga sig vad som får mig att inte blogga på en vecka. Det kan man göra. Låt mig säga så här, jag mådde inte bra på nåt vis alls. Och det är inte så att det blivit bra än, men jag ska i alla fall blogga lite grann - tänkte jag.

Men lovar inte att jag gör det imorgon, utan det får bero på hur världen liksom ligger.

Fast just nu har jag tänkt på sånt som har med skrivandet att göra. Som att jag tänkt på det där med alla författare som det sägs att har mått skit på olika sätt. Alltså det har varit alkoholen, drogerna, hjärnan i allmänhet och synnerhet och whatnot för de där författarna. Jag funderar på hur de klarat av att fungera, eller inte fungera, men ändå lyckats skriva nån rad. Det är något oerhört imponerande i det. Att ändå kunna skriva. Och jag tänker att jag vet ju varför på nåt vis. För att det är lättare att stänga av, eller för att det lättare att se förbi, eller lättare att se det man inte annars ser medan man skriver. Alltså både se och inte se genom skrivandet.

Jag brukar säga att skriva för mig är ett sätt att se. Men vill nu hävda att skriva också är ett sätt att se något annat än det jag inte vill titta på. Och att det kanske på nåt vis är ännu viktigare.

5 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Att avleda och distrahera en hjärna med skrivande kan vara ett bra sätt. I alla fall korta stunder. Sen kommer verkligheten över en igen. Vare sig man orkar det eller inte. Jag önskar dig goda vilo-skrivpass. <3

Maria Turtschaninoff sa...

Kram vännen!

Pia Widlund sa...

Håller med Susanne där, verkligheten kommer ifatt en!

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Åh Mia, hoppas allt blir bättre snart, vad det än är som har hänt. Jag tänker på dig.
Kram!
/Liv

Mia Skrifver sa...

Susanne: Tack du. Verkligheten, jo. Den är ganska tydlig i konturerna ibland.

Maria: Tack!

Pia: O ja.

Liv: Ja, det hoppas jag också. Eller det är väl bättre, men inte bra precis.