tisdag 15 november 2016

Vändpunkternas vändningsnivå

Jag fick en fråga om dramaturgi. Den handlar i och för sig om noveller och vändpunkter. Alltså om man måste ha en sådan.

Och mitt spontana svar är väl att det finns väldigt lite man måste med skrivandet över huvud taget. Oberoende av vad det handlar om. Alltså att man behöver utgå från texten för att fundera på vad som ska och inte ska finnas.

Men sen beror det väl på hur dramatiskt man vill definiera vändpunkt. De kan ju vara små. Allt måste inte handla om att verkligen "vända om" på något vis, ibland kanske vändpunkten bara är ett höjt ögonbryn.

Min huvudpoäng är väl att det finns många sätt att göra dramaturgi på, också i en novell. Det finns också de som försöker spränga dramaturgin, göra annorlunda än förväntningarna alltså, så att det går att skapa överraskning.

Å andra sidan så tror jag att vi släpar omkring på det dramaturgiska, och om det känns som om det saknas en vändpunkt, då kanske den behöver finnas och då får man fundera på hur kan detta gå annorlunda, gå mer fel till exempel så att någon behöver göra en rejäl vändning.

Inga kommentarer: