lördag 31 december 2016

Året i backspegeln

Alltså 2016. Året som gått. Mycket kul grejer. Som att åka till Spanien och besöka grottorna i Nerja - jag menar - ny romanidé är ju inte fel precis. Och Kalmar var fantastiskt! Alltså att kunna skriva klart romaner är ju inte heller fel liksom. Dessutom då, grädden på moset, pricken på i, guldkanten är ju tredje pris i barnromantävlingen. Att ha ett manus som får pris, ja, det är ju hur perfekt som helst. Och jäkligt bra för självförtroendet.

Men sen har det varit annat. Som har och göra med allt mellan arm och ögon. Vissa bitar har väl lite fixats. Som att jag nu har glasögon. Armen får vi fortsätta att kolla upp. Att vad den håller på med.

Och så är det förstås världen i övrigt där det händer saker. Sånt som gör att man helt enkelt undrar lite över vad 2017 ska bli för ett år.

Ändå, det jag tänker mest på just nu så här på årets sista dag är på sånt som jag gillar. Som humor, med ironi. Som att jag i alla fall ätit plättkaka/pannkakstårta idag. Att mina tjejer är rätt tuffa typer. Katterna är som de är. Och det finns mörk choklad i skåpet. Och böcker att läsa.

Jo. Det ska firas nyår! Vänner på väg. Bubblet kyls. Grevinnan och betjänten på teve. Same procedure as last year. Gott nytt år folks! Snart ska det skrivas igen, det är nyårslöftet.

lördag 24 december 2016

Franck funderar: Lucka 24

Tjugofjärde december.

Då är det julafton. Det är snart dags att dela ut julklappar och läsa knåpiga och nödiga rim. För jag brukar inte rimma så värst annars, men till jul! Då slösas det med eländiga rim. Löööv it. Det har hänt att rimmet är det bästa med alltihop, för att det är så där, liksom, för mycket.

I alla fall. God Jul folks! Fira friskt och vågat. Rimma. Ät mat. Skratta. Kolla på Kalle Anka. Eller vad ni nu brukar pyssla med.





Jag kommer att hålla en liten bloggpaus. Återkommer med en årssummering. Jul på er!

fredag 23 december 2016

Franck funderar: Lucka 23

Tjugotredje december.

Dan före. Dopparedagen. Får ni såna där ramsor, fraser som snurrar i huvudet på er ibland? Som: dan före dan före doppredan (alltså igår). Och så att man vet när det är över: tjugondag knut kastas julen ut. Fast alltså speciellt det där med dan före dopparedan. Hur allt det sista ska fixas då.

Men jag tror att det viktiga med såna där fraser, ramsor som börjar snurra i huvudet på en, att man tar tag i dem. Gör nåt annat med dem än låter dem bli vägen mot vansinne, för de kan ju hålla på så man blir tokig.

Jag har just tänkt att det där ordet, dopparedagen, kommer att bli bra i texten jag ska skriva. Novellen alltså. Vet inte vad det ska betyda i sammanhanget än, men jo, dopparedagen, är ett bra ord.

torsdag 22 december 2016

Franck funderar: Lucka 22

Tjugoandra december.

Och idag börjar släktanstormningen. Och jag vet inte vad andra tycker men själv är jag rätt glad åt just det här med alla släktingar som sak invadera i olika omgångar. För det är julen. Äta, prata och träffa släktingar. Kolla film. Läsa bok. Slarva.

Det är vad jag ser fram emot. Släktslarvet. Medan man gnager på kalkon.

Det är också, för den skrivande, en ypperlig tillställning för att iaktta festmåltider. För det händer ju att man ska skriva sånt. Så hur gör de där kring bordet? Vem gnager och hur?


onsdag 21 december 2016

Franck funderar: Lucka 21

Tjugoförsta december.

Kanske trodde nån att jag tänker dystra tankar så här på årets mörkaste dag. Och då trodde man naturligtvis helt korrekt. Eller dystra är fel uttryckt. Gruvliga är bättre.

För jag tänker på kvinnan i köpcentret. Alltså en alldeles speciell kvinna. Hon hade sår i ansiktet, inte stora sår, nåt litet bara, blond och inte så värst tvättat hår. Kortare än jag. Hon knuffade till mig eller gick in i, eller fasen vet, ramlade mot, rammade. En gång och bad om ursäkt och pratade på om att hå hå, hur gick jag nu så där märkligt och ursäkta ursäkta. Jag fortsatte framåt efter att han nickat, att jo jo, sånt händer, gör nada. Då rammade hon mig en gång till, för att hon nu skulle fråga försäljaren nåt om örhängen i marknadsståndet. Fast först då, be om ursäkt och nämen igen, att hur, att förlåt förlåt och har du några billiga örhängen, va? Jag gick vidare och jorå, ännu en gång skulle hon trampa för nära och ramla mot. Den här gången var det visst ursäkta, och sen, aj du igen, hur är jag nu så, eller nej, kanske det är du som håller på och går in i mig, att varför gör du det?

Och där kunde ju historien slutat för jag hade sett vad jag skulle se och gick min väg och hon följde inte efter.

Men hon har stannat kvar. I skallen på mig. För att hon betedde sig som hon gjorde. Och jag har idéer. Den ena gruvligare än den andra. Novell tror jag. Och hon har inte gott uppsåt. Årets mörkaste ger mig så goda uppslag.

tisdag 20 december 2016

Franck funderar: Lucka 20

Tjugonde december.

Det som jag absolut tyckte att skulle åstadkommas under december, rent av före julafton och som jag tänkt att det kommer inte att gå, jag kommer inte att klara det, jag kommer inte att hinna.

Det kan lika gärna handla om julklappar förstås, att hinna skaffa dem alla och packa in och skriva julrim och sånt. Fast det gör det inte. Eller det gör det också. För jag har alla utom en av dem fixade. Denna sista ska jag ordna med idag.

Allt utom det sista är också klart på det som skulle åstadkommas i december. Alltså manusläsningen. Jag har ett kapitel kvar. Det sista. Jag tror att det mesta sitter som jag vill nu. Jag tror att jag gjort tydligt sådant som lurvade på. Jag tror det faktiskt. Nu ska det avrundas. Sista julklappen. Sista kapitlet.

Det är rätt magiskt att hinna. Jag har nästan inte vågat tänka på hur jag inte hinner. Alltså inte för att någon gett mig en deadline, utan den gav jag mig själv och jag ville fixa det. Ville verkligen.

Men fatta varför jag hinner! Jo, för att jag gillade det jag läste, gillade att läsa, ville läsa vidare, ville inte stryka, bara bygga ut och läsa läsa läsa igenom. Sista kapitlet idag då. Sätter igång. Med en gång.


Nåt du hunnit med före jul som känns så där himla hurra?

måndag 19 december 2016

Franck funderar: Lucka 19

Nittonde december.

Stuff av nöden för skrivandet tänker jag på. Som post it-lappar. Löööv post it-lappar. Och i och för sig andra lappar också. För jisses så mycket lappar jag sprider omkring mig. Lappar över saker att komma ihåg. Lappar över infall att foga in i text. Lapp på lapp och lapplisa. Rena rama lapptekniken är det. Lappar att lappa till med.

Och all denna lapp-fori över lapp skriven igår. För tanke som slog mig om varför något fungerar som det fungerar. Lappricka papprika på det.

söndag 18 december 2016

Franck funderar: Lucka 18

Artonde december.

För att det nu är artonde idag så slås jag av att rätt många finlandssvenskar använder den äldre formen adertonde. Att språk liksom. För jag har ju pysslat med mitt manus och försökt bestämma mig för språkliga egenheter/ålderdomligheter.

Jag använder en del autentiska brev som underlag för brev i boken. De flesta breven är "mina", finns alltså i min ägo, har skrivits av släktingar. Och det är inte så att språket skulle ha förändrats så otroligt mycket att det skulle vara svårt att förstå. Men det finns en del uttryck jag aldrig skulle använda själv, men som jag kan höra hur släktingar har sagt till mig nån gång i barndomen. Sådant har jag velat ha kvar även om jag inte eftersträvar nåt ålderdomligt. Mer har det då handlat om ett sätt hos personer att uttrycka sig på. Plus då formen "vore" som jag också låtit slinka in. För "var" låter i det läget väldigt annorlunda, för modernt. Samtidigt just det där med arton och aderton, att låta vissa finlandssvenska uttryck hänga med.

Å andra sidan, finlandssvenska hit och och svenska dit. Jag har ju också klämt in finska. När man nu har språk att svänga sig med liksom...

lördag 17 december 2016

Franck funderar: Lucka 17

Sjuttonde december.

Ibland när jag kollar mig omkring här hemma och ögonen råkar falla på till exempel en stenskulptur som jag ärvt och som gjorts av min mormorsmors bror, då slår det mig att det är rätt otroligt att ha en sån där stenfigur, typ ministaty i sitt vardagsrum och att denna släkting, Gustaf hette han, har med sina händer då format det hela och här sitter jag och tittar på denna knäböjande kvinna i sten och hur mycket just sånt på något vis påverkar mig.

De där historiska vingslagen. Och det är väl för övrigt ett fantastiskt uttryck, historiska vingslag, för det är ju så det är, det fladdrar, flaxar in något från förr. Tid är så oerhört fascinerande. Hur den går igen. Hur det som hänt påverkar nu.

Som en stenstaty i mitt vardagsrum, som på nåt vis kanske också är början till mitt sprillans nya romanprojekt. Bara för att hon sitter där så stadigt på mitt golv.

Och som vanligt känns det svårt att inte bara kasta sig över det nya projektet, den nya statyn i det här fallet.

fredag 16 december 2016

Franck funderar: Lucka 16

Sextonde december.

När det liksom är lite så där smågrått och småbrunt och minimalt lite vitt där ute och dessutom går vi ju fortfarande mot ännu mindre dagsljus, ja då funderar jag på svart. Bara så här tänker jag: åh vad skönt med svarta kläder (utom när katten lägger sig på dem).

Förutom svart har jag en förkärlek för rött. Inte så att jag har så värst många röda tomteluvor i min samling eller andra klädespersedlar i rött för den delen, men då och då står jag och beundrar röda tröjor och skor och byxor. Och nu är det ju så att jag äger ungefär ett av varje sånt plagg, så det blir inte så värst av att köpa fler för jag klär ju mig ändå helst i svart.

Och jag förstår att mina julfunderingar är märkliga. Men vad kan jag åt väderfärgerna som är smågrå och så där och att de får mig att fundera på svärtan i mitt klädskåp.

torsdag 15 december 2016

Franck funderar: Lucka 15

Femtonde december.

Jo så att, jag planerar ju gärna grejer. Alltså planerar så att jag hinner göra dem i god tid innan deadline. Alltså allra helst så att jag till och med har tid att ändra mig. Planera om. Göra om. Med en viloperiod innan deadline liksom.

För x antal år sedan var jag en av de där som hade julklappar fixade senast i november. (Det lade jag av med i samband med barn ungefär.)

Fast inte alltid planerad. Förstås inte alltid. Jag kan ju också vara rätt spontan. Om det liksom handlar om att inte kunna planera, eller att planer skulle förminska vad det än är frågan om. Att hellre så där förvånat och nyfiket då, kasta sig ut/in.

Men i princip, planerar jag. Att jul är bra på det viset att den liksom i stort planerar sig själv. Man kan bara glida med, skaffa lite stuff och sen i stort sett ägna sig åt att äta.

onsdag 14 december 2016

Franck funderar: Lucka 14

Fjortonde december.

Vissa dagar i december är det som om man bodde i en kryddhylla eller om man är mitt i dofternas utslagstävling. Kanel, kardemumma, saffran, pepparkakor, glögg och stekos. Risgrynsgröt, choklad och nötter. Julstjärnor och plommon. Julgranen. Hyacinter. Och så vidare i all julig julighet.

Och dofter är så mycket minnen, visst är de? Det är möjligt att det ser konstigt ut, men jag går omkring och sniffar in julen. Jag menar det, verkligen, sniffar in julen som värsta doftknarkaren.

tisdag 13 december 2016

Franck funderar: Lucka 13

Trettonde december.

Vad funderar Franck på så här under ljusbärarens dag? Är det lucia som känns angeläget? Eller är det något helt annat. Ja, det är det. Bara så att det råkar vara lucia samtidigt.

Faktiskt så tänker Franck så himla praktiskt idag. Tänker på att det är avslutning på skrivkursen och på att det IMORGON är anmälning till vårens omgång. Så löper tankebanorna. Anmäl er tänker Franck. Gå på kurs med mig. Möt våren skrivande. Och naturligtivs leende! För det är ju så himla kul det där skrivandet och troligen alldeles i synnerhet att få gå på skrivkurs med just mig. Jag lovar att jag är ganska trevlig de flesta dagarna.

Alltså fira lucia idag och anmäl dig imorgon 14.12 kl 18.00 till Arbis skrivkurs som går tisdagar (som vanligt) kl 18-20.30 (som vanligt).

Och om du råkar vara i den otroligt orättvisa situationen att du inte kan ta dig till Åbo på tisdagar, jag brukar försöka lägga upp nån minimal del av skrivövningarna på onsdagar. Det är inte mycket att hurra för men det är mer än inget.

måndag 12 december 2016

Franck funderar: Lucka 12

Tolfte december.

Klart att jag funderar på helgen den här måndagen. Det var litterärt skapande helg (alltså den tvååriga skrivkursen där jag är en av ledarna). Alltså jobb hela helgen. Fantastiskt kul jobb, sånt jobb jag vill jobba med alltså. Så det gjorde jag.

Det som jag tänkte mest på var den där gemenskapen. Alltså, eftersom jag själv gått kursen för himla länge sen och fortfarande kan tänkas hänga med mina egna kursisar så är det så himla fint när jag ser den där gemenskapsgrejen gå igen i den här gruppen också. För det är inte självklart när man slänger ihop 12 tämligen olika människor, som visserligen har skriva gemensamt men livet i övrigt inte direkt, att ska det fungera så krävs det att de alla lite grann tänjer sig och gillar läget.

Och på nåt vis, så här i december när det närmar sig julafton en mängd olika sorters gemenskaper, inte alltid bara enkelt det heller. Utan ibland ganska knepigt att försöka landa rätt med släkterna. Att det gäller att tänja sig och gilla läget.

söndag 11 december 2016

Franck funderar: Lucka 11

Elfte december.

Nu i julvisornas tid försöker jag bestämma mig för om jag tycker extra bra om någon julvisa. Det är svårt. Det är lättare att säga att jag tycker himla illa om att "Jag såg mamma kyssa tomten" och att redan nu när jag skrev det hör jag den eländiga melodin. Vad jag tycker om däremot beror på så mycket annat. För julsånger är ju minnen.

Det är att titta på Madicken och sjunga med i Gläns över sjö och strand. Det är en julfest med Midnatt råder. Det är Nu tändas tusen juleljus då minsta dottern i dagis lämnar de övriga sångarna och hellre vill sitta i min famn. Det är luciasång vid Domkyrkan i Helsingfors. Det är en irländskt, engelskt, amerikanskt och det är ett större antal jullåtar på en spellista som snurrar. Det är en flicka i Spanien som sjunger Feliz Navidad så att det ekar mellan husväggarna.

Det finns så många julsånger. Men kanske kanske, lyssnar jag oftast på Fairytale of New York.

lördag 10 december 2016

Franck funderar: Lucka 10

Tionde december.

Hur ser nöjd ut? Det är när man står så där och putsar bort obefintligt skräp från skjortärmen, samt drar ner dem lite så där fint. Med höjda ögonbryn, så där: sidu sidu! Och ett brett leende. Möjligen avbryts leendet av visslandet som också ska med. Så där skrytsamt nöjd.

Och vad är det att vara så himla nöjd över just nu? Det att jag kom att tänka på att jag liksom tagit mig till tionde december genom en ganska krävande höst. Inte så att jag ropat så himla högt om denna krävande höst, mest har jag låtsats att det regnar. Men nu alltså, tillåter mig att en liten stund vara belåten över att befinna mig i tionde december. Att mycket av det som tyngt är gjort. Inte allt. Men mycket. Ser därför nöjd ut. 

fredag 9 december 2016

Franck funderar: Lucka 9

Nionde december.

Enkla nöjen hörni. Alltså bästa nånsin var när Twin Peaks agent Cooper lärde folk att man ska njuta av de små gåvor man kan ge sig varje dag. Som en kopp kaffe. Fast just nu tänker jag inte på kaffe faktiskt (mycket förvånande och ovanligt). Nej jag tänker på sånt som händer innan morgonkaffet. Som nöjet i att trycka på snooze. Jag är en sån som gärna trycker på snooze. Inte för att jag somnar om, för det gör jag inte. Utan bara för att jag gillar att liksom ligga kvar och fundera och sträcka på mig. Det är  den stund på dagen jag känner mig mest som en katt. Katter trycker ofta på snooze.

torsdag 8 december 2016

Franck funderar: Lucka 8

Åttonde december.

En sån där otrolig lust att läsa om mumintrollen har gripit tag i mig. Och inte liksom läsa bara för mig själv heller. Jag vill läsa högt. Kanske är det för att på julannandag läser jag "Granen" av Tove Jansson högt för hela familjen. Och just nu känns det som om det inte räcker. Att jag vill ha mer mumin. Att jag har inte fått läsa mumin på flera år.

Så. Det ska bli av. Högläsning av mumin. Jag tror att man ska ge efter för sina läsfrestelser.

Finns det nån berättelse som du längtar tillbaka till?

onsdag 7 december 2016

Franck funderar: Lucka 7

Sjunde december.

Som ju framkommit så har jag införskaffat en ny dammsugare. Man kunde tro att det har nåt med julstädning att göra. Men så är det inte. Jag tycker nämligen att julstädning görs som mest och bäst efter jul. Före jul är det ingen idé. Det ska vara granar och folk i huset. Granar barrar och folk är, förlåt folk men det är sant, folk är dammiga.

Det är just alla dessa dammiga folk som ska trampa in och ut ur lägenheten från sisådär 22 december till 2 januari som gör att jag tänker att damm ska vi ha.

Att jul liksom är en stökig högtid, med mycket damm. Och barr. Och man ska unna sig det. Dammet. Barret. Unna sig att inte städa förrän de dammiga avlägsnats.

tisdag 6 december 2016

Franck funderar: Lucka 6

Sjätte december.

En kompis till mig påpekade att den finska självständighetsdagen är en seriös grej. Alltså parader och långa tal, sånt. Plus då slottsbalen och handskakning med presidenten som liksom visas på teve, hur alla skrider in och skakar hand. Ja jisses.

Jag brukar också tänka på att medan mina morföräldar ännu levde så var de och i synnerhet mormor mycket noga med att påpeka att de var födda samma år som republiken Finland, 1917. På något vis har det där flutit ihop för mig. Hur allvarligt det var att fira mormor (och morfars) födelsedagar, för att Finland var lika gammalt. Fick alltså inte glömma, speciellt inte morrmors födelsedag (naturligtvis har jag glömt nån gång...).

Och det är klart, det är ju december. Och minusgrader - märkligt ofta jag tycker det antingen är mycket minus eller spöregn den här dagen, så att man liksom inte blir så sprittande i rörelserna. Vi kan inte gå ut och fira med yviga gester för det är för kallt. Jag tänker mig alltså att all denna paradstämning beror mest på att det för 99 år sedan raska tag skulle självständigas och då hinner man inte invänta vår eller sommar utan får helt enkelt ta det här firandet som det är, utan viftande armar.

I alla fall, med allvarlig blick ska det idag firas självständighet i Finland. Skrid varsamt.

måndag 5 december 2016

Franck funderar: Lucka 5

Femte december.

En sån där present man kan ge sig själv, alltså att man kallar det present när man först öppnar munnen är ju i sig väldigt märkligt. Så här: Igår "gav" jag mig själv (eller hela familjen rent av) en dammsugare. Med tanke på hur otroligt mycket jag äääääälskar att städa (hela familjen älskar städning) så är det ju verkligen en otroligt lämplig "present". Alltså nej! Ibland när jag kallar något för en present borde jag kanske inte prata alls. För jag tycker ju inte om att städa. Jag vill helst inte betala för en dammsugare, jag vill få betalt för att jag jagar dammråttor.

Alltså så här innan jul när jag börjar ge sig julklappar i förväg, det finns liksom saker man kallar gåva och saker som ändå bara kommer att vara plåga. Idag ska jag ge mig själv något annat, en cappuccino.

söndag 4 december 2016

Franck funderar: Lucka 4

Fjärde december.

All denna glögg man ska hälla i sig i december. Eller egentligen börjar jag redan i november. Och ända fram till julafton tycker jag att det är gott. Möjligen lite för sött men ändå, drickbart. Och liksom mysigt. Gillar traditionen liksom. Glöggandet.

Men alltså om jag tittar på det med distans (om jag har någon) så egentligen är jag inte så värst förtjust i varm saft. Ändå. Glögg. Med mandel. För varma, blöta russin fixar jag inte.

Alltså helt enkelt, jul, många märkliga traditioner om man tittar på dem och funderar över vad man håller på med.

lördag 3 december 2016

Franck funderar: lucka 3

Tredje december.

Där jag inte är, tänker jag på. Troligen för att folk publicerar bilder på palmer och eiffeltorn och andra ruiner så tänker jag på att jag inte är bortrest. Att jag allt bra gärna skulle kunna tänka mig att resa nånstans. Till nån stad. Rom kanske. Eller London. Himla många har varit i sådana städer nyss och jag tittar hungrigt på alla bilderna och så tittar jag ut på Åbo och tänker på att jag är väldigt just himla mycket här och inte där. Hur realistiskt allt är när man tittar ut på världen liksom.

Att sånt idag.

fredag 2 december 2016

Franck funderar: lucka 2

Andra december.

Vad gör jag när jag inte gör det jag sagt att jag ska göra? Alltså så här redan andra december känner jag hur prokrastinering kommer att komma farandes som en julklapp redan långt innan julafton, långt innan det finns en tanke på att belöna sig själv så finns idén om att göra det.

Just så här i december börjar jag kolla julfilmer till exempel. Eller gå på x antal julfester.

Men så där i allmänhet tycker jag ju förstås att det finns ett enormt värde i att glo ut genom sitt fönster. Att ha koll på vem som hinkar i sig kaffe i caféet mittemot eller bara liksom går förbi.

Annat som kunde göras är städa skrivbordet. Eller när det riktigt kniper till i prokrastineringskänslan då städar jag vad som helst.

Å andra sidan har jag också tänkt att det var himla länge sen jag var på ett museum (och med länge menar jag kanske en vecka eller två).

Sen kan man alltid läsa in sig på något ämne som man inte ännu just idag vet vad man ska med just den kunskapen till men senare kommer det att visa sig. Sjukdomar till exempel, mycket bra att veta allt om märkliga symptom.

Det finns mycket man kan göra istället. Sånt funderar jag på idag och tvingar mig att ta itu.

torsdag 1 december 2016

Franck funderar: lucka ett

Första december.

Och jag funderar på något som skulle vara svårt att sluta med. Och nu talar jag inte om skriva direkt även om jag förstås skulle hitta på saker och ting även då papper, penna och dator slits ur mina händer.

Nej. Jag tänker så här, en morgon som denna. Lite så där decembermysigt är det ju plötsligt. Med lamporna i alla fönster. Och mina ögon är ändå något trötta, inte sovit så gott i natt. Så vad kan en skumögd författare inte klara sig utan 1:a december?

Är det ens en fråga? Det enda rätta svaret är: kaffe. Eller snarast kaffe-kaffe-kaffe-nu.

Själv då? Nåt du inte klarar dig utan så här första december?




Som du märker, årets julkalender går under beteckningen: Franck funderar.