lördag 17 december 2016

Franck funderar: Lucka 17

Sjuttonde december.

Ibland när jag kollar mig omkring här hemma och ögonen råkar falla på till exempel en stenskulptur som jag ärvt och som gjorts av min mormorsmors bror, då slår det mig att det är rätt otroligt att ha en sån där stenfigur, typ ministaty i sitt vardagsrum och att denna släkting, Gustaf hette han, har med sina händer då format det hela och här sitter jag och tittar på denna knäböjande kvinna i sten och hur mycket just sånt på något vis påverkar mig.

De där historiska vingslagen. Och det är väl för övrigt ett fantastiskt uttryck, historiska vingslag, för det är ju så det är, det fladdrar, flaxar in något från förr. Tid är så oerhört fascinerande. Hur den går igen. Hur det som hänt påverkar nu.

Som en stenstaty i mitt vardagsrum, som på nåt vis kanske också är början till mitt sprillans nya romanprojekt. Bara för att hon sitter där så stadigt på mitt golv.

Och som vanligt känns det svårt att inte bara kasta sig över det nya projektet, den nya statyn i det här fallet.

2 kommentarer:

Susanne Olars sa...

De där sakerna, som din skulptur, sånt man ärvt och som blir en bro till nåt "förr" man egentligen inte har en susning om, eller bara de extra lyckade sakerna barnen gjorde som små och som överlevt åren tillräckligt bra för att fortfarande stå på speciella platser i hemmet, de är skatter! Och att en sån skatt placerat ett nytt projekt i ditt huvud bara genom att finnas till gör att jag vill ta ett varv här hemma för att känna in mina egna skatter en stund. För de ger, de där sakerna, det gör de!

Mia Skrifver sa...

Då önskar jag dig lycka till medan du gör ett varv i hemmet. För o ja, de ger, de där sakerna, som de ger.