onsdag 21 december 2016

Franck funderar: Lucka 21

Tjugoförsta december.

Kanske trodde nån att jag tänker dystra tankar så här på årets mörkaste dag. Och då trodde man naturligtvis helt korrekt. Eller dystra är fel uttryckt. Gruvliga är bättre.

För jag tänker på kvinnan i köpcentret. Alltså en alldeles speciell kvinna. Hon hade sår i ansiktet, inte stora sår, nåt litet bara, blond och inte så värst tvättat hår. Kortare än jag. Hon knuffade till mig eller gick in i, eller fasen vet, ramlade mot, rammade. En gång och bad om ursäkt och pratade på om att hå hå, hur gick jag nu så där märkligt och ursäkta ursäkta. Jag fortsatte framåt efter att han nickat, att jo jo, sånt händer, gör nada. Då rammade hon mig en gång till, för att hon nu skulle fråga försäljaren nåt om örhängen i marknadsståndet. Fast först då, be om ursäkt och nämen igen, att hur, att förlåt förlåt och har du några billiga örhängen, va? Jag gick vidare och jorå, ännu en gång skulle hon trampa för nära och ramla mot. Den här gången var det visst ursäkta, och sen, aj du igen, hur är jag nu så, eller nej, kanske det är du som håller på och går in i mig, att varför gör du det?

Och där kunde ju historien slutat för jag hade sett vad jag skulle se och gick min väg och hon följde inte efter.

Men hon har stannat kvar. I skallen på mig. För att hon betedde sig som hon gjorde. Och jag har idéer. Den ena gruvligare än den andra. Novell tror jag. Och hon har inte gott uppsåt. Årets mörkaste ger mig så goda uppslag.

Inga kommentarer: