tisdag 31 januari 2017

Så ljust att skriva mörkt

Och där skrev jag in det jag inte riktigt vågat tidigare, det som gjorde allting så mycket mörkare. Och oj vad ljust och trevligt det känns för mig att ha gjort det.

Jag tror att det var allt viktigt för idag. Mer bra kan jag väl inte göra? Inte bättre i alla fall.

måndag 30 januari 2017

Skatteverks-svårt ungefär

Jamen jag fick ju det gjort igår, det där skatteverksstuffet. Och det tog väl sisådär en timme och varje sekund kändes som tolv år. Fast efteråt tänkte jag, var det inte värre än så här?

Lite samma sak tänker jag nu när jag scrollat igenom manuset på jakt efter en viss oklarhet som jag nu rätt ut. Nu återstår tre saker. Låter väl inte så mycket va? Två av dem handlar om att scrolla igenom manuset igen och fixa vissa berättarlinjer genomgående. Inget svårt och stort, men det är ju det att jag tänker liksom på allt på en gång och då blir det så där skatteverket-svårt... Den tredje är inte så stor, inget extra scrollande, däremot är det väl avgörande för hela berättelsen och jag är inte helt säker på att jag vet hur det ska formuleras även om jag vet vad det är.

Att här sitter jag och vet att när de där tre grejerna är fixade så kommer det att kännas väldigt väldigt bra. Men att oj vad tre plötsligt verkar vara en så väldigt hög siffra.

fredag 27 januari 2017

Hur man slarvat

När man kollar upp en grej i taget och inte liksom bara läser alltihop och hoppas på att upptäcka stuff så blir det plötsligt väldigt tydligt, skrattretande tydligt rent av: Hur man slarvat eller inte tänkt helt klart, inte bestämt sig ens.

Det är som att hitta ett nystan som katten lekt med, vissa trådar kan man helt klart reda ut, men annat får man klippa bort. Eller om katten lekte med toapappret (vilket är vanligare hos oss)...

Så jag försöker reda ut ansiktsuttrycken, ja, nästan exakt det, för i den här texten betyder ansikten ett och annat.

I övrigt, fredag på er bara - och har ni sett, det håller på att ljusna därute, hur fantastiskt som helst!

torsdag 26 januari 2017

Äntligen där då, igen

Känner för att citera Selma Lagerlöf idag: Äntligen stod prästen i predikstolen.

Alltså äntligen bestämde jag mig för hur jag börjar med den här omgångens redigering. För har inget mer att skylla på. Eller klart jag har. Men jag låter bli och tar itu. Har ju skickat iväg novellen för läsning så nu, romanen!

Började med en av de där bitarna som gör att jag måste bläddra/scrolla igenom hela texten. Och jobbar just så nu, en grej i taget att checka igenom. Förtydliga är ledordet. Hoppas jag verkligen. Dessutom bra att liksom ta en sån bit som ska fixas på lite olika ställen, för så får jag igen grepp om rubbet.

Att ja, äntligen stod prästen där då, eller nåt. Igen.

onsdag 25 januari 2017

Lär känna dem

Skrivkurs igår. Så idag kör vi skrivövning. Och vi pysslar alltså med karaktärer, lär känna dem helt enkelt.

Så fundera på när din karaktärs första kyss.

Och det blev en hel del fascinerade kyssar och icke-kyssar på kursen. Var det kysstes, varför och med vem.

tisdag 24 januari 2017

Imorrn eller senare i alla fall

Jag har sagt det förut, siffror är inte riktigt min grej. Det betyder att allt som har med räknande att göra, skjuter jag upp och låtsas inte om.

Och det har ingen betydelse att det handlar om att beställa nytt skattekort, jag finner det bara trååååkigt.

Det är för sånt här jag borde ha en stab, eller en liten assistent i alla fall. En halvtids, eller nån timme i veckan, nån... obetald.

Precis det ska jag tänka på, att en liten liten assistent och fortsätta skjuta upp räknandet. För det går bra ännu.

måndag 23 januari 2017

Flänger och far

Det är nåt rätt okej i att ligga i en båthytt hela dagen och sova samt kolla teve. Det betyder att man studsar upp på måndag och känner sig u-t-v-i-l-a-d!

Eller så är det kaffet jag håller på och häller i mig som är orsaken till att jag känner pigg och på gång. Eller morgonyogan. Eller att jag ska åka till Helsingfors idag. Alltså jag hinner knappt hem, iväg igen. Möte i Helsingfors med Fibul.

Men lördagens träff med Långholmen och Långholmens författarskola! Som en bal på slottet ju. Eller i fängelset förstås med tanke på Långholmens historia. Fick titta in i en cell också, som sparats i folkhögskolan. Där de värsta brottslingarna satt, två personer i ett minirum. Ett fönster mot muren.

I alla fall, himla glad över att jag kastat mig in i detta. För det var så kul att prata om vad de ska skriva om, otroligt spännande projekt och jag är bara himla glad över det här. Det känns bra. Mer än bra. Förstår ni hur glad jag är? Precis vad jag behövde få börja året med.

Och om några timmar ska jag sitta på en buss, lyssna på podcasts och sånt.

torsdag 19 januari 2017

Mot Stockholm

Mot Stockholm ikväll. Framme tidigt tidigt imorgon. Och så får jag hänga med brorsan & familia.

Dessutom då, lördag, författarskola, Långholmen. Och varje gång jag tänker på Långholmen så minns jag hur jag nångång i tonåren läste Barbro Alvings dagbok från fängelset. Att vad menar jag med det? Jo, att det för skrivandet är alldeles ypperligt att befinna sig på en plats med historia. Ända från spinnhus till fängelse och nu då hotell och folkhögskola, sånt.

Förstås också lite nervig över hur det hela ska bli. Alltid lite nervig för sånt. Att träffa människorna liksom och se hur det hela ska göras.

onsdag 18 januari 2017

Korta instruktioner

Jamenvisst var det så otroligt kul att få börja med skrivkursen igen. Det blir så kul det här! Igen.

Och vad vi gjorde? Ja vi skapade bland annat en karaktär. Bara liksom det viktigaste först: namn, ålder, bor, familj, jobb, egenskaper (3 bra och 3 inte så bra).

Det är klart, ibland vet man inte direkt vad någon har för jobb eller om egenskaperna blir rätt på första försöket - men poängen är att det inte är hugget i runsten utan att man kan ändra sig eller säga vilka saker man tycker att styr, till exempel vilket jobb någon kan ha.

Första känslan för alltihop avgör, påstår jag. Inte att länga ner stort tankearbete, utan känsla bara. Dit med nånting helt enkelt (eller helt enkelt är det förstås inte men i alla fall). För visst kan man skriva fel. I mitt manus gav jag huvudpersonen fel namn. Jag skrev ändå. Ända tills det blev stopp och jag måste hitta namnet. Det går att skriva med fel information ett bra tag och man får lita på känslan för det också. Efter det bara ändrar man, som jag, bytte namn på huvudpersonen och såg tydligare.

tisdag 17 januari 2017

Riktig tisdag igen

Trumvirvel! För det är tisdag och då kör bästaste skrivkursen igång igen. Alla skrivgrupper är bästaste, men det är nåt alldeles extra med grupper som man träffar ofta.

Alltså är jag taggad och uppåt och allt möjligt när det blir riktig tisdag igen och det ska skrivas och allting.

Det är vad jag ska ta itu med nu alltså, plocka ihop för kvällens kurs. Fundera över helheten och delarna. Knepiga och knådade skrivövningar. Textprat. Hur kul som helst! Återkommer imorrn med nån skrivövning, tror jag.

måndag 16 januari 2017

Kaffehuvud

Ibland har folk som skriver, författare och annat sånt löst folk helt andra frågor som snurrar i skallen på dem än de frågor som kanske borde rumla runt.

Det händer ju att de funderar på kaffe. Eller att inte direkt på kaffe, eller jo, det också, för det funderar man ju ändå rätt ofta på, att man ska få sin dagliga dos och så där. Men alltså det är mer specifikt än så. Jag funderar på själva kannan. En sån där presskanna och inte en av glas utan en termosvariant. Den som finns i huset är sisådär 18 år gammal, eller mer. Minns inte. Men vissa bitar av kannan fungerar inte så bra mer. Som locket till exempel. Locket tenderar att fastna oftare i handen än på kannan. Det är lite jobbigt.

Så jag funderar på presskannor, termosvariant. Det är alltså inte nåt stort eller svårt problem egentligen, men jag har alltså inte snubblat över just termosarna så ofta. Ikea har en, men den har ett usligt lock. Ett lock som blir så hett att man egentligen inte kan betrakta det som termos, för den avger helt klart värme genom locket.

 Jag vill ha en presskanna som den jag, en som håller i 18 år. Det känner jag att är värdefullt att tänka på en måndag. Att för de närmaste 18 åren tillgodose mitt kaffebehov.

fredag 13 januari 2017

Prata text

Om en vecka ska jag vara gästläsare (som det kallas) på Långholmens författarskola i Stockholm. 

Det kommer att pågå hela våren, så det blir tre vändor till Stockholm i vår. Passade hur bra som helst när två grejer jag skulle ha gjort försvann precis innan. Jag är himla nyfiken på vad det ska bli av det. Min uppgift är i alla fall att läsa och diskutera texter. Och sånt gillar jag.

Nu ska jag alltså boka biljetter och hoppas på att det inte går sådana där 15 meters vågor när jag åker över. Inga stormar alls om jag får bestämma. Jag hoppas verkligen att jag får bestämma sånt.

torsdag 12 januari 2017

Den där förvåningen, att jag kan ju

Den där känslan, alltså som jag upplever varje gång jag blir klar med något längre skrivprojekt. Eller inte ens klar, men mer klar i alla fall. Så pass färdig att jag känslan finns där. Den där förvåningen. 

Och jorå, också självklarheten, självsäkerheten. Hej, jag kan ju! Jag fixade det. Igen. Och inte bara fixade, utan också, det här blir bra. Det fungerar. Jag tror på det.

Ändå, förvåningen mest. För på något vis, man börjar ivrigt. Kastar sig in och ut och tänker hurra för köttiga ben. I något läge går man rakt in i betongväggen och när man gjort det första gången är det som om ömheten inte släpper ordentligt förrän, ja nu, förvåningen blir mer markant. Att jag kunde, trots betongväggen.

Vad kunde jag? Jo, skriva ännu ett manus. Skriva en sammanhängade helhet, hålla ihop de slingrande idéerna till något. 

Just där är jag alltså nu. I den känslan. I förvåningen. Och det är rätt skönt. Att veta att jag ännu kan göra texten bättre, men att den redan finns och är bra.

onsdag 11 januari 2017

Nä nä, så här kan vi inte ha det

Nä vet ni. Jag tror att promenad får det bli. Ut med mig. Sitta här och uggla och inte veta hur jag ska vrida mig, det blir inte till något bra av det.

Alltså sitter och väntar på ett svar och det är ju ungefär som när man i tonåren (ja okej, det hände i tjugoårsåldern också) satt och väntade bredvid en telefon. Alltså det här är ju så himla länge sen, ungefär på Jane Austens tid, så man hade inte såna där små behändiga telefoner att ta med sig. Om det fanns nånslags bärbar telefon så vägde den så mycket att den egentligen inte alls var bärbar utan bara kallades så för att i teorin var det möjligt att flytta den om man gått på gym och dessutom kostade den obärbara bärabara telefonen skjortan så man fick helt enkelt sitta där och vänta på att nån ville höra av sig. För man var ju också så himla tafatt i den där åldern att man definitivt inte lyckats fråga om telefonnummer. Å andra sidan om man hade gjort det så skulle man inte ha vågat ringa ändå. För man hatade att ringa och måste öva sig på samtalet i flera dagar innan och då kunde man lika bra låta bli.

Så att promenad får det bli.

tisdag 10 januari 2017

Texten är utmärkt...

Så här en tisdag kan jag säga att det känns rätt bra. Textmässigt alltså. Fick liksom respons på det där manuset, igen. En omläsning var det. Och texten är utmärkt!

Alltså det finns oklarheter kvar, förstärkningar som behövs. En person behöver dras lite närmare. Två personer behöver flätas tätare in i varandra. En röst ska märkas för att kunna tona ut. Slutet behöver vridas upp och om.

Men allt det där är ganska litet. Ganska så himla litet. För texten är utmärkt. Behöver jag säga mer så här en tisdag? Nä. Tror inte det.

måndag 9 januari 2017

Kliniskt och kladdigt

Det är nåt med hushållsmaskiner och deras ohållbarhet. Nu har vi ny tvättmaskin. En jäkla bra en. För den tvättar kläder. Eftersom den förra skramlade i bitar ungefär så har tvätthögen sedan nyår hunnit bli stor. Speciellt med tanke på alla övernattningsgäster. Mellan skrivpassen så tvättar jag kläder och gläds över renheten.

För skriver gör jag ju också. Jag tror jag har en första version på den text jag ska ha klart i januari. Måste låta den tänka på sitt varande ett tag så att jag vet om det blev som jag ville. För det tog så konstiga svängar. Precis så där som text ibland gör. Och man sitter efteråt och andas tungt, andfått, undrar vad hände, undrar kan jag faktiskt skriva så där, blir det för mycket, för tjockt eller smalt? För smutsigt, för rent?

Ja precis. Har tvättmaskinen påverkat texten undrar jag. På något vis undrar jag hur kliniskt eller kladdigt jag skrivit...

torsdag 5 januari 2017

Podden turistar

Medan jag funderar på livet. Eller vad jag gör. Föreslår att ni lyssnar på http://fantastiskpodd.se/ under tiden. Där talar Finlandsgruppen om researchresor. Våra resor tar oss till nära och fjärran platser. Den sista turisten ju, enjoy!

onsdag 4 januari 2017

Glasögonförsedd

Jag har ju gått och blivit glasögonförsedd. Alltså en alldeles otroligt ny upplevelse. 

Tycker världen ser annorlunda ut. Inte så att den ännu blivit klarare direkt. Kanske ibland tvärtom. Eller som om den blivit mindre, finns innanför själva glasögonen på något vis. Inramad. Och det får mig att på allvar förstå saker som jag inte riktigt kunnat få syn på utan glasögon. Som det där med att sätta på sig glasögon och se ur något annat perspektiv beroende på vilka. För ja, det blir en viss vinkel med glasögon. Och det fascinerar mig. Också så där med tanke på karaktärer, att se deras liv, se dem genom olika glasögon, någon kanske jag kan betrakta med enorma storglasögon och se mer av. Andra gånger, runda eller små eller vad som helst.

Dessutom då, den här invänjningen som inte går helt lätt. Jag menar ännu verkar världen varken klarare eller helt stadig i konturerna och det har sina sidor, men i alla fall, förstår saker med ögon och blick på ett annat sätt. Tror jag. Och så, orsaken då att jag blivit glasögonförsedd, jag ser det finstilta samt kan läsa på lite längre avstånd.

tisdag 3 januari 2017

Hyser hopp

Rakt på bara beslöt jag. Och började hamra. Förvånansvärt bra gick första försöket inbillar jag mig. En början. Jag vet inte vart det är på väg än. Men hyser hopp om att klara deadline, sista januari. Dessutom, det känns så där avklarat att få skriva en kortare text än en roman. Inte lika mycket blod som ska utgjutas.

Eller har jag fel? Kanske är det än mer blod som ska utgjutas för att det inte ska vara så långt, för att det ska vara mer avklarat på färre sidor? Blod, svett och tårar som ska vridas in på de där sidorna. Inte bredas ut på sidor och åter sidor.

Det är nånslags blandning mellan novell och inte riktigt novell jag tror att jag skriver. Vete fasen. Som sagt, vet inte än vad det blir. Men det kändes okej när jag tog paus nu. Fast sen började jag förstås skriva det här inlägget och då kan man ju undra, för då började jag tänka och vet inte längre hur okej något känns.