måndag 9 januari 2017

Kliniskt och kladdigt

Det är nåt med hushållsmaskiner och deras ohållbarhet. Nu har vi ny tvättmaskin. En jäkla bra en. För den tvättar kläder. Eftersom den förra skramlade i bitar ungefär så har tvätthögen sedan nyår hunnit bli stor. Speciellt med tanke på alla övernattningsgäster. Mellan skrivpassen så tvättar jag kläder och gläds över renheten.

För skriver gör jag ju också. Jag tror jag har en första version på den text jag ska ha klart i januari. Måste låta den tänka på sitt varande ett tag så att jag vet om det blev som jag ville. För det tog så konstiga svängar. Precis så där som text ibland gör. Och man sitter efteråt och andas tungt, andfått, undrar vad hände, undrar kan jag faktiskt skriva så där, blir det för mycket, för tjockt eller smalt? För smutsigt, för rent?

Ja precis. Har tvättmaskinen påverkat texten undrar jag. På något vis undrar jag hur kliniskt eller kladdigt jag skrivit...

2 kommentarer:

carolastromstedt sa...

Du är så härlig i dina associationer :) Intressant att din berättelse tog konstiga svängar. Jag känner igen den där andfådda känslan när man undrar vad man egentligen skrev. En bra känsla för då har man överraskat sig själv och skrivandet känns roligt.

Mia Skrifver sa...

Överraska ja, det är gott. Men om jag chockat mig själv blir jag lite mer fundersam. Samtidigt absolut, mycket bra känsla, också att ha en version av den här texten för just nu jobbar hjärnan på att hitta ännu konstigare svängar och det känns okej det med.