onsdag 11 januari 2017

Nä nä, så här kan vi inte ha det

Nä vet ni. Jag tror att promenad får det bli. Ut med mig. Sitta här och uggla och inte veta hur jag ska vrida mig, det blir inte till något bra av det.

Alltså sitter och väntar på ett svar och det är ju ungefär som när man i tonåren (ja okej, det hände i tjugoårsåldern också) satt och väntade bredvid en telefon. Alltså det här är ju så himla länge sen, ungefär på Jane Austens tid, så man hade inte såna där små behändiga telefoner att ta med sig. Om det fanns nånslags bärbar telefon så vägde den så mycket att den egentligen inte alls var bärbar utan bara kallades så för att i teorin var det möjligt att flytta den om man gått på gym och dessutom kostade den obärbara bärabara telefonen skjortan så man fick helt enkelt sitta där och vänta på att nån ville höra av sig. För man var ju också så himla tafatt i den där åldern att man definitivt inte lyckats fråga om telefonnummer. Å andra sidan om man hade gjort det så skulle man inte ha vågat ringa ändå. För man hatade att ringa och måste öva sig på samtalet i flera dagar innan och då kunde man lika bra låta bli.

Så att promenad får det bli.

Inga kommentarer: