torsdag 23 februari 2017

På tal om vädret så...

Okej. Det är förstås rimligt att det snöar i februari. Ändå. Det kunde låta bli.

Å andra sidan, det fick mig att tänka sura, ilskna och aggressiva tankar. Vilket alltså var ytterst lämplig sinnesstämning för den scen jag filade på. Med tre meningar blev huvudpersonens känslor något helt annat. Bara för att jag tänkte på hur samma känsla kan vara både positiv och negativ beroende på att situationen för vissa inte är så kul. Förlåt, jag är kryptisk. Kort sagt, bra meningar skrev jag just. Gläder mig. Och ser inte ut genom fönstret.

2 kommentarer:

Skriviver sa...

Haha! Det är så roligt det där med vädret och hur det kan påverka en. Själv gick jag runt här i skogen med den tysta snön och kände att den verkligen inte bidrog till att hitta rätt stämning för mitt manus: en storstad i sensommarhettan, gärna på natten, puls, grönska, brokiga färger, ett överflöd av liv. Men istället började jag tänka på hur staden och mina karaktärer skulle ha det på vintern, och hur de skulle fira jul (om de skulle det), och plötsligt hade jag löst en hel del andra problem som jag visserligen inte visste att jag hade, men ändå. Problemlösning är helt enkelt aldrig fel :)

Mia Skrifver sa...

Ja, det där kan jag känna igen, att vädret utanför är fel i jämförelse med vädret i texten. Lika bra alltså att göra vädret till ett humör. Eller något annat. För ja, problemlösning är det man ändå oftast behöver, i synnerhet när man inte vet om det.