torsdag 30 mars 2017

Stå bäst

Med en dags försening ska jag berätta vad vi pysslade med på skrivkursen. För vi talar om att stå på en scen och läsa text för publik eftersom skrivkursen ska göra det i maj. Poetry pub ska alltså få ta del av vad de skrivit (och det är möjligt att jag läser nåt också. Nåt litet. Kanske ur en roman... kanske det).

I alla fall så talade vi om att stå på scen. För att stå på scen är: en liten del texten man läser/pratar, en del hur man läser den med rytm och betoningar etc och en större, ungefär hälften av alltihop är typen som gör det här läsandet.

Nervös eller inte nervös kan man ju fundera på, men mitt kanske mer spännande tips inför detta är att öva hemma på att få din kropp att känna rätt sak inför sånt här. Dels att känna det som texten ska förmedla, vad det än är, dels och ännu mer att du som typ känner dig jäkligt bra.

Övning alltså, stå som om du var bäst, världsbäst, guldbäst och folk gillar dig, verkligen verkligen gillar just dig. För du är så jäkla bra. Känn det i kroppen. Du behöver inte släpa med den arroganta attityden in på scen även om du gärna kan öva på det också. Men fundera på hållning, händer, ansikte, kroppen liksom. Att den vet vad den håller på med. 

tisdag 28 mars 2017

Att himla mycket Helsingfors nu

Imorrn blir det Helsingfors. Insåg jag. Och på fredag också. Insåg jag. Att av och an. Och förresten ska jag dit på måndag också. Att himla mycket Helsingfors just nu. 

Gäller alltså att gräva fram sina svarta kläder. Det betyder att jag i viss mån ska sitta och vara representativ. Ungefär. Mer eller mindre. Och svartklädd, alltid. Tur som tusan att jag precis köpt nya skor. Rent av två par. Mycket representativt. Tycker jag. Även om det ena paret är rött.

måndag 27 mars 2017

Genomsyrar allt, så där fräter

Och den galna läsmånaden, ja, jag har insett att det är en månad av galen läsning som pågår, och den fortsätter alltså denna vecka, och nästa. Efter det tror jag att jag kanske ska få läsa en bok igen. Alltså en sån där färdig med omslag och försättsblad och sånt. (Eller så händer det nåt och så går det ändå inte.)

Men om vi struntar i det en stund, läsningen alltså, och istället fundera på det här med att skriva så satt jag precis och tänkte på det här med att ge sina karaktärer en orsak att hålla på nåt speciellt och hur långt man kan driva det. För läste just en text där jag kände att just det var poängen, att driva rädslan till sin spets. Så där att rädslan är hela personens liv. Alla bitar och detaljer påverkas av rädslan. Den sväller och gör så att alla reaktioner och allt handlande har med det att göra. Och dessutom, det var det fina, det påverkade inte bara själva huvudpersonen utan det var nedärvt och kunde säkert ges vidare. En genomsyrande rädsla och då menar jag syrande som syra, frätande liksom. Så snyggt.

Sånt tänker jag på idag, hur ett drag blir enormt och just därför så drivande.

fredag 24 mars 2017

Nåt så otroligt bra som sagts

Den där känslan när man vaknar och det är fredag och man tänker att igår sa nån nåt så otroligt bra och jag kan leva på det idag också. Och hela helgen och en hel del veckor och allt möjligt. Att det känns liksom så bra. Idag är en sån fredag. När allt är väldigt väldigt väldigt bra. För nån sa nåt bra igår.

Jag skulle förstås säga vad som sades också men jag behöver hålla i det en stund. Tids nog berättar jag mer. Men det har förstås med skrivande att göra, med mitt alltså. Och det är bra. Så bra så bra så bra.

torsdag 23 mars 2017

Skivspelarnålen

Tänker på skivspelare. På hur nålen kan stanna, haka upp sig och upprepa. Samma fras gång på gång.

Att jo. Jag läser. Mer text. Hela den här veckan. Hela nästa. Men sen! Sen ska jag skriva. Och det jag läser förresten, det är starkt, det är rårört och gör mig så nyfiken. Så ska det vara.

Men själv är jag mest som skivspelarnålen som stannat i sitt spår. Jag läser. Jag läser. Jag läser.

Fast igår hade jag en liten paus medan jag hastade av och an till Karis för att prata ihop mig med Maria Turtschaninoff. inför att vi ska prata tillsammans på ett semi. Eventuellt bandar vi in vårt prat. Eventuellt gör vi det. Kanske. Få se. Eventuellt.

onsdag 22 mars 2017

Ta ut vad du kan av röst

Hörni, skrivkurs igår ju. Betyder att jag ger ett skrivtips idag ju. Och vi talade om berättarperspektiv.

Följande förutsättning: Valfri plats, två personer.
Skriv scenen i tredje person ur den enas perspektiv. Skriv sen samma scen men med en allvetande berättare som kommenterar och bryter in och vet saker och ting. Skriv sen om scenen med en jagberättare.

I princip kan du ju hålla på ett tag. Skriv tredje person ur först den ena, sen den andras perspektiv, skriva jaget ur den ena och den andras synvinkel. Tilltala ett du. Ett annat du. Överdriva den allvetande ännu mer, göra den allvetande hånfull och otrevlig. Jag menar, passa på, ta ut vad du kan i det fiktiva. Håll på. Håll ut.

Vad du inser? Nånting om berättande, hur det kan varieras, vad det betyder att se med olika ögon på det som händer. Att tänka på hur folk låter, hur nära en berättare kan vara, hur långt ifrån. För det handlar mest om det, närvaro och distans i berättande och vad du liksom vill åstadkomma med en viss röst. Just därför, rätt bra att pröva sig fram, treva omkring.

tisdag 21 mars 2017

Längre dagar, va

Man vaknar upp och läser att nu har vi äntligen växlat från mörker till ljus. Ja, dagarna blir längre nu. Det känns bra. Jag tror bara att det är nåt med det här som inte stämmer. Mina dagar verkar fortfarande inte räcka till. Hur långa dagarnas ljus än är.

Men jag klagar egentligen inte. Jag är himla nöjd med alltsammans. Känner att det jobbar på i skallen på mig ändå nämligen. Då och då dyker det upp idéer som jag plitar ner på papperslappar. Hinner inte åtgärda dem exakt på sekunden, men de finns ju där ändå, det kommer att bli så bra när jag är igenom det här lite uppslukande lässtadiet.

Snart ska jag hinna ägna mig åt de fantastiskt ljusa och långa dagarna. Snart snart.

måndag 20 mars 2017

Bara gör

Tydligen är det en administrationsdag detta. Har bara fixat med skruttgrejer. Som biljetter och tidtabeller och datum och bla bla bla bla. Blä.

That kind of Monday. När man tycker att det kunde vara roligare men måste få allt möjligt tjafs att stämma. Mest sånt som gärna kunde lösa sig själv.

Äh. Nu ska jag sluta muttra och göra mer strunt. Bara gör säger jag åt mig själv. Bara gör.

fredag 17 mars 2017

Besök i diverse huvuden

Den här veckan har jag åkt mycket stor båt mellan Finland och Sverige, tuggat i mig politik från vänster och höger, utsatts och utsatt för magiska krafter som får blodet att rinna, sett mördad väninna på nära håll i ösregn, blivit involverad i nytt forskningsprojekt och befunnit mig inne i huvudet på en person som inte riktigt är som jag.

Och allt utan att flytta mig från skrivbordet. Så let me tell you: Jag gillar mitt jobb! Det är crazy vilka världar jag får besöka, vilka huvuden (och då menar jag inte karaktärer utan skribenter) jag får besöka.

Jag har läst som besatt hela veckan och ser ingen anledning att sluta för har en bunt texter att läsa också de kommande veckorna. Men, nästa vecka ska jag också skriva. För h-vete. Jag behöver skriva också. Hoppas verkligen att jag hinner. Lite grann ska jag väl.

Nu fredagsläsning att ta itu med!

torsdag 16 mars 2017

Det fortsätter, fast med poetiska avbrott

Ikväll är det Poetry Pub igen. Så det ska jag gå på och den här gången bara sitta och lyssna på folk. Det ska bli hur kul som helst.

Och före det ska jag ha en adeptträff, vi ska tala manus.

Fast före det ska jag förstås läsa lite annat manus... Alltså verkligen, den här veckan och troligen också nästa, ganska crazy mycket läsning - men nej, jag beklagar mig inte, jag gillar det här, gillar det så mycket!

onsdag 15 mars 2017

Tänder solen påsken saffran och andra äggulor

Det var skrivkurs igår. Och vi pysslar nu med gestaltning.

Så skriv en lista på allt gult. Skriv sen en text utan att nämna ordet gul, 50 ord, varken mer eller mindre.

Och under tiden läser jag vidare.

tisdag 14 mars 2017

Lite ding i skallen av läsning

Läser läser läser.

Vet ni att man blir lite ding i skallen av all läsning. Att hoppa mellan projekt. Från en röst till en annan. Det är egentligen inte ett så stort problem att hoppa mellan projekt, så länge man låter sina egna projekt vila, problemet uppstår när nån tilltalar mig mitt i alla dessa projektröster. Folk som tilltalar mig (familjemedlemmar) har helt fel röst i sammanhanget och jag som gått in i nån annan värld tittar upp och undrar vem är det där? Och det gott folk, när man genast efteråt vet vem det är, det är skrämmande.

Men läser vidare... lever i denna skrämmande värld den här veckan.

måndag 13 mars 2017

Så ögonen glöder

Den här veckan läser jag allas manus. Ungefär allas på en gång. Jag tror en person inte skickat in sitt. Men alla andra, samtidigt. Rimligtvis. Förstås.

Att det gör jag. Läser. Så ögonen glöder. Hela veckan. Lyckligtvis olika längd på manusen som ska läsas. Vissa hela. Andra i bitar. 

fredag 10 mars 2017

Deckarhäckar

Ikväll ska jag gå på nåt som heter Deckarkväll. Vet inte vad det är riktigt. Är mycket nyfiken att höra hur kriminologen Maria Normann ska jämföra fiktivt med verklighet.

Kanske är jag också lite intresserad för att jag eventuellt fått nån idé som jag inte alls vet om den ska bli något, men i alla fall en tanke om nåt lite thrilleraktigt tror jag.

Fast jag ska kanske inte alls ge mig in på sånt, det kan vara farligt. Det kan bli så att det blir svårt att titta/läsa deckare utan att fundera på idéer. Det har varit en så fri och trevlig zon, deckarhäckandet.

Utöver det har jag totat ihop en kolumn om glasögon. Närmare bestämt kanske om världsbild genom glasögon ungefär. Eller på ett helt annat sätt men ändå glasögon.

Skön helg folks!

torsdag 9 mars 2017

Mellan hötapparna och annat hö i sikte (herregud såna jämförelser, jag skäms inte ens)

Här står man som åsnan mellan hötapparna. Just så är det.

En text är på vift. En annan ligger här och uppmanar till handling. Men den där på vift, den kan komma tillbaka snart. Och med snart menar jag att kanske nån vecka eller så, vet inte exakt. Och då ska det tas emot med öppna armar. Då kan inte huvudet vara i den andra hötappen och tugga. Så här står jag mellan hötapparna.

Istället läser jag texter, andras, jag läser tävlingsbidrag, romanbitar och lite annat. Går hårt in för det medan jag väntar på att hötapparna ska ge sig. Mer ska text ska jag få också. Det här är absolut bästa sysselsättningen mellan egna projekt: andras. Att få gräva ner sig i dem är perfekt. Jag kan släppa greppet om de egna hötapparna ett tag - och det behövs.

Så nu ska jag vidare och käka nån annans hö, ungefär.

onsdag 8 mars 2017

Prata vid sidan om

Skrivkurs igår. Och det blev mer dialogövningar, eller vad vi ska kalla det eftersom stora delar av övningarna inte direkt fokuserade på själva pratandet, själva två personer talar. Det var mer prata vid sidan om pratandet. Gester. Toner. Sånt.

Ddet här till exempel: Två personer kommunicerar utan ord medan en tredje pratar. De två behöver förmedla något åt varandra som den tredje inte ska ta del av. Hur gör de? Ögon, händer, huvud som rör sig och förmedlar det som ska fram så tydligt som möjligt. Och samtidigt alltså, monolog ungefär av den som pratar.

tisdag 7 mars 2017

Funkar nåt alls?

Nä, det gick inte om medan jag sov. Alltså när man visserligen kan tycka att det man skriver är nåt, men samtidigt undrar om det faktiskt är nåt. Det går inte ens att svara på den frågan, det är bara känslan. Just nu väldigt stark. För hur vet man?

Och känslan dök över mig igår. Bara pang på. Slukade mig.

Jag menar, magkänslan är väldigt trevlig så länge det handlar bara om mig, men när andra människor läser ens text (vilket det förstås är frågan om) och det blir nån annans känsla det ska handla om. Då börjar jag titta på texten med mörk blick.

Att det är min tisdag. På nålar. Funkar nåt alls? Funkar jag?

måndag 6 mars 2017

Garderoben är bra mycket större än man tror

Imorse var jag så trött att jag gick in i sängen, bokhyllan, skrivbordet, toalettstolen och nåt till som jag glömt. Alltså jag har haft en bra skrivkurshelg, mer än bra, helt superbt har det varit. Och genast efteråt, redan på tåget hem, kände jag att där rann adrenalinet av mig och nu är det bara att snubbla hem till soffan och inte resa sig förrän jag förflyttar mig till sängen...

Idag är en lugn dag har jag bestämt, inte göra så mycket, låta det vila i huvudet lite. Skicka en reseräkning möjligen.

Och ja, vi hade tema Garderob. Ett av mina bättre infall vill jag lova. Fattar ni hur användbar en garderob är? Nej, det gör ni inte. De fick bland annat skriva en femdelad text under rubriken Skelettgarderoben. Det blev alldeles fantastiskt häftigt. Rekommenderas att fundera noga och länge på garderober. Läs i synnerhet den lilla text som finns i Språktidningen. Börja där och inse sedan att garderoben är bra mycket större än man skulle tro så där när man först tänker på den.

fredag 3 mars 2017

Inget lugn och fin här inte

Fredag och jag trissar upp adrenalinet inför helgen. Inget lugn och fin här inte. Nä nä. För nu blir det kurs. Hela helgen. Och det ska bli himla kul ju!

Annars tycker jag att jag äntligen sitter och prickar in lite fester i kalendern. Och det är fasen på tiden. Det har varit så partytorrt att jag undrat om jag måste börja ordna nåt själv...

Att fredag och feelisen är på topp.

torsdag 2 mars 2017

Tiden är inne

Torsdag och the Finlandsgroup har publicerat en podd. Om tid. Vi, som är jag, Hannele Mikaela Taivassalo och Maria Turtschaninoff, talar om tid. All möjlig sorts tid. Klocktid, dagstid, mögel, knoppar, ålder, restid, smärttid och dödtid. Tidens tand. Tidigheter.

Så lyssna på Fantastisk podd. Det är tid för det.

onsdag 1 mars 2017

Pratkvarnar

Det var förstås kurs igår. Vi snackade dialog. En gång trodde jag att jag var hyvens hyfsad på att skriva dialog. Jag hade benhård koll. Tänkte jag. Sen föll hybris. Hårt. Och nu har jag skärpt mig och jobbar mer på dialoger.

I alla fall så fick de skriva följande: Huvudperson och annan person som snackar. Annan person (eller möjligen huvudperson) kör med språk som motparten inte hänger med i. Bara det, att bygga spänning i nånslags fackspråk. Eller dialekt om man är bra på sånt. Huvudsaken är att den ena är i språkligt underläge.

Mycket talade vi om dialog också, funderade på hur man gör, vad man kan tänka på. Att det ska leda vidare, att dialog inte är riktigt prat och ofta är rätt kortfattad. Bland annat.