måndag 27 mars 2017

Genomsyrar allt, så där fräter

Och den galna läsmånaden, ja, jag har insett att det är en månad av galen läsning som pågår, och den fortsätter alltså denna vecka, och nästa. Efter det tror jag att jag kanske ska få läsa en bok igen. Alltså en sån där färdig med omslag och försättsblad och sånt. (Eller så händer det nåt och så går det ändå inte.)

Men om vi struntar i det en stund, läsningen alltså, och istället fundera på det här med att skriva så satt jag precis och tänkte på det här med att ge sina karaktärer en orsak att hålla på nåt speciellt och hur långt man kan driva det. För läste just en text där jag kände att just det var poängen, att driva rädslan till sin spets. Så där att rädslan är hela personens liv. Alla bitar och detaljer påverkas av rädslan. Den sväller och gör så att alla reaktioner och allt handlande har med det att göra. Och dessutom, det var det fina, det påverkade inte bara själva huvudpersonen utan det var nedärvt och kunde säkert ges vidare. En genomsyrande rädsla och då menar jag syrande som syra, frätande liksom. Så snyggt.

Sånt tänker jag på idag, hur ett drag blir enormt och just därför så drivande.

Inga kommentarer: