torsdag 11 maj 2017

Stryker meningar

Vad jag gör en torsdag? Stryker meningar. Poff. Bort. Och poff bort där. Och där. Det finns nåt otroligt befriande i att stryka meningar. Att göra sig av med dödköttet. Jag känner hur tyngden lättar. Jag fortsätter alltså. Mening bort. Mening bort.

Alltså visst är det lite kreisi? Först kan man inte stryka nåt för att herregud som man ska hålla i sina darlings, sen tänker man att vad ska jag med den där till, att den är verkligen ingen älskling, bara kladdig. Så stryker meningar. I rask takt dessutom. Ska igenom nästan hela manuset idag, har jag bestämt. Att nu mer sånt här, mer stryka över, stryka över, stryka över.

5 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Ibland är det svårt att stryka och ibland jättelätt. Darlings ska bort och slaggord ska bort, ibland blir det inte mycket kvar. Jag har en förmåga att spara mina darlings.

Kati sa...

Jag håller med, lättnaden när man stryker och ser resultatet. I sista vändan strök jag cirka 2000 ord på de första cirka 45 sidorna, det gjorde en hel del! :) bara till det bättre. Men man måste vara i rätt fas :9

Mia Skrifver sa...

Pia: Jo. Ibland ska darlings användas, men just nu befinner jag mig i sådana redigeringsfaser att det mest handlar om att ta bort, inte lägga till och då måste darlingarna bort annars börjar de skava.

Kati: Wow. Tuff strykning. Jag har inte räknat ord, kollar mest att jag gör mig av med nån sida. Det är ändå ganska finlirigt det här strykandet just nu. Snart ska jag stryka mer. Ungefär två kapitel... Och där vet jag inte om det är lättnad eller skrämselhicka som gäller än.

minna lindeb sa...

Bödeln svänger sin yxa. Och dit flög ett hovo och dit flög nästa och dit flög ett hovo.

Mia Skrifver sa...

Så kan man också säga det.