måndag 26 juni 2017

Det var midsommaren det

Firade midsommar. Det var, har jag tänkt mig, sista midsommaren på den platsen. Eftersom vi håller på och säljer stället.

Då är det väl bra att det antagligen var den bästa midsommaren, trots kylan, för vi hade så himla allting. Alltså det här med att hänga med rätt människor, inträngda, hopträngda kring bord, huttrande utomhus, tuggande på grillat alltmöjligt - det är magiskt. De flesta av de som var där har firat midsommar ihop i många år. Det kändes att det här är sista, vad vi gör nästa år vet jag inte. Kanske firar vi ihop. Kanske reser vi bort.

Hur det än är, så är jag så himla varm inuti, jag åker hem, så där lite smutsig av att ha hängt där, himla friskluftad, gladgladglad och vemodig. Även om jag inte ska sluta träffa de här människorna, men på annat sätt måste det bli. Inte just på den där platsen. Grejen är ju att det varit den plats där vi rymts in många. Nästan 40 pers.

I alla fall. Att få föra samtal, trivas, ja, jag tror att det kanske är det bästa, viktigaste. Och om man råkar hälla i sig en del champagne samtidigt, så blir det inte sämre.

2 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Härligt med ett stort firande. Själv tog jag det lugnt i stugan!

Mia Skrifver sa...

Ja det är det. Speciellt att få prata med kloka typer.
Lugnt i stugan är det för oss efteråt.