onsdag 30 augusti 2017

Men vem är det?

Det här nya, alltså glädjen högt i tak och allt det förstås. Men också frågan om vem det är. Vad det är med hen.

Och allra mest hur alltihop ska berättas. Förra manuset är skrivet ur en jagberättares perspektiv, det var nödvändigt. Det kunde inte, skulle inte, ville inte berättas på annat sätt. Ett jag och i presens, tjong in och på. För att vissa saker inte skulle sägas, för att jaget inte skulle säga sånt men som jag kände att tredjeperson inte skulle hemlighålla.

Nu däremot, vilket perspektiv ska det vara? Jag vet inte än. Hör inte rösten riktigt än. Jag har ändå trevande börjat på ett tredjepersonsperspektiv, kanske för att jag tror att det är så det här kunde berättas. Men samtidigt, jag känner att jag gärna skulle gå närmare, klättra in i huvudet på henne. Bara det att så länge jag inte vet varför hon ska berättas på ett visst sätt så petar jag på.

Det bästa är ändå att jag kände igår när jag satt och läste in mig, kände mig fram att jag hittade nåt som kanske kan bli avgörande för hur detta berättas. Eller hur jag ska leka med berättandet för det är nåt väldigt lekfullt i den här personen. På ett annat sätt än de tidigare. 

Inga kommentarer: