torsdag 14 september 2017

Världarna frodas

När man haft några dagar utan sitt projekt och bara gjort annat och känner att längtan längtan är så stark - då är det himla skönt att imorgon få åka på workshop med författarkolleger.

Och innan dess hörni, jag ska träffa en adept. Nu vill jag säga så här, att herregud så goa typer de är de här mina adepter, de skriver och vrider ur sig text så det står härliga till och vad behöver jag göra? Bara säga "åh så fint", ungefär. (Alltså jag säger väl mer än så, men mest det.)

Jag är alltså en himla glad handledare, i två år har jag följt de två jag just nu tänker på mest, förra våren var det fler och snart blir det fler igen när Författarskolan drar igång. Det bästa är att se hur en text växer, när man är med ungefär från början och har läst olika versioner och jisses, stoltheten över hur jäkla bra de är! Det är då jag tänker, att jo, det är därför jag gör det här. För jag vill se hur världarna frodas.

Världar som vrider sig i födslovåndor, mina, deras, ja, när det känns, love it.

2 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Visst längtar man till karaktärerna och storyn om man varit borta ett par dagar från skrivandet. Men det kan nog vara bra med lite andrum så man skapar energi. Och det låter kul med adepterna!

Mia Skrifver sa...

Ja, fast just nu har andrummet varit mest frustrerande för ville inte ha nåt, men var tvungen att göra annat. Och ja, adepter är det bästa.